Fruktträden är klippta och bröd står i ugnen och det har blivit den första maj, ÄNTLIGEN. Oj så vi alla har väntat på att vintern ska ta slut och att våren skall komma på riktigt.
Det här med valborgsfirande verkar inte vara västkustens "grej" direkt. Hemma på vår gata i stan, nej jag menar i vår kungliga huvudstad, där firas valborg i varje del av stan. Nästan alla förreningar och församlingar anordnar Valborgsfirande med brasa, sång och vårtal, men här får man leta med ljus och lykta för att hitta något. Det klart vi vill att våra tjejer skall få med sin den traditionen att man går och tittar på en eld och lyssnar till vårtal. Jag minns med någon slags "mysighet" hur vi klädde på oss varmt och promenerade åt "Högdalshållet" för att vara med på firandet. Ibland sa mamma att jag var tvungen att ta täckbyxorna på mig för att det var så kallt men dit gick vi i alla fall, även om det snöade. Igår hittade vi ett JÄTTEFINT och FAMILJEVÄNLIGT firande hos Missionskyrkan i Kungälv dit vi åkte klockan 19.
De hade anordnat en hinderbara för barnen och den var MYCKET uppskattat av våra tjejer. De sprang flera varv. Lydia behövde ibland några hjälpande vuxenarmar för att våga sig på de de olika grenarna.
Denna gren såg lättare ut än den var kan jag berätta.
Här krävdes det stor koncentration för att klara sig utan att ramla ner.
Och den här var ännu svårare. Tur att det fanns snälla ungdomar som hjälpte till.
Kast med liten boll. Och så vann man godis om man fick in bollen i något av hålen.
Våra fina tjejer!
Vilken fantastisk lycka det är att få uppleva gåvan att få vara mamma!
Ulrika
