Tiden rullar iväg så snabbt men nu kommer en till blogg från vår lilla resa.
På hemväg från Stockholm och Södertälje blev det två stopp, ett i Norrköping hos Sörens "extrafamilj" och ett i Mjölby där våra vänner från Nykvarnstiden byggt ett hus.
Här är bilder från besök hos Linda, Lasse, Erik och Elina. När vi stannade här och hoppade ur bilen så tog det väl två minuter så kändes livet " som vanligt". Och definitionen vanligt som jag menar här är att vi har nära till Linda och Lasse och barnen. Linda och jag fick sitta och prata en stund medan papporna var ute och lekte i snön med barnen. Ungefär så hade vi det i nästan 5 år. Ja inte så att vi mammor jämt satt och pratade medan papporna var ute med barnen med att vi umgicks mycket i olika konstellationer. Jag har varit föräldraledig både tillsammans med Linda och Lasse och vi har gjort utflykter i skogen tillsammans, besökt öppna förskolan tillsammans och ätit middag hos varandra. Vi hade en sådan där enkel vardagsrelation som kunde innebära att vi tog med en falukorvsbit till varandra och gjorde stormiddag så det räckte till båda familjerna. På helgerna tog man den vanliga "lunken" förbi varandras radhus och " kollade läget". Var det vardag och ens partner jobbade var det alltid trevligt med lite vuxensällskap i sandlådan. När vi berättade för Linda och Lasse att vi väntade syskon till Esther tog det inte lång tid innan de kom och berättade att även Erik skulle få ett syskon. Timeingen var perfekt och vi fick två föräldraledigheter ihop. Barnen har verkligen lekt ihop och de pratar fortfarande om varandra fast att Lydia och Elina bara var 2,5 år när vi flyttade från varandra. Vi bestämde oss ganska samtidigt att vi skulle flytta och det var nog bra på ett sätt för det skulle ha blivit tomt att bo kvar utan att ha varandra. Vi gick ovetande till samma mäklare när det var dags att sälja våra radhus. Annonserna kom ut samtidigt, visningen blev samma dag. Oj hur ska det här gå tänkte vi nog båda. Vem skulle få sälja först och vem skulle få mest betalt?
Skulle vi ta köpare från varandra? Det slutade med att det blev till bådas fördel och vi skrev kontrakt med någon dags mellanrum och vi fick i stort sett samma peng för husen i relation till om det var friköpt eller ej. Nu funderar vi båda, Linda och jag alltså, hur livet skulle ha varit om vi hade bott kvar? Ja det är ingen som vet. Men det jag vet är i alla fall att det är väldigt roligt att hälsa på dem, det känns liksom " som vanligt". Linda och Lasse, både Sören och jag är väldigt glada för vår vänskap och även för den relation som våra barn har. Hoppas den kommer att finnas kvar under åren som går.
Lasse gör en snöboll och Elina och Lydia hänger på.
Erik och Esther
Elina och Lydia
Som jag skrev i början så blev det även ett stopp i Norrköping. Här besöker vi Ingegärd och efter en fika åkte vi vidare. Barnen hann snabbt bekanta sig med två av hennes yngsta barnbarn Alice och Algot. Det som är tråkigt när man bara stannar en "kortis" är att rycka upp barnen när de redan är djupt inne i lekten med nya vänner. I sommar får det bli en längre visit i Norrköping med mer lek med Alice och Algot.
Nu är livet som vanligt här hemma. Lovet är slut för två veckor sedan och allt rullar på som vanligt.
Vardagen är här och den är ganska trevlig så vi njuter av tillvaron och att våren är på väg, Idag tog jag kort på den första blommande krokusen i rabatten och jag börjar planera lite för trädgårdsarbete. Sören och jag måste lära oss hur vi skall beskära våra fruktträd. bland annat. Först skall vi dock njuta mer av vårsolens underbara strålar och värme.
Allt gott
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar