Hälsning från Cape Mae Phim

Nu bor vi i ett stort fin hus med en egen ganska stor pool precis vid altanen. Vi blev uppgraderade en vecka innan vi skulle åka hit och det är vi tacksamma för även om de mindre husen också ser väldigt fina ut. Just nu sitter jag på altanen och blickar ut mot havet som glittrar så fint. Vi fick en bra natt för Lydia vaknade ingen gång, och det är ovanligt. Båda tjejerna delar säng och sovrum och jag och Sören har ett eget alldeles bredvid. Familjen Binett har sitt sovrum i det stora huset. Våra rum är som två gästrum precis vid poolen. På morgnarna äter vi frukost tillsammans och sedan går vi till stora poolen, till stranden eller gör någon utflykt.  Idag delade vi på oss för första gången och Binett gör en utflykt och vi fick till havet och njöt av att bara guppa omkring i de små vågorna. Sören och tjejerna gjorde ett sandslott medan jag promenerade på stranden och plockade snäckor som skulle vara dekoration på slottet. Snart blir det nog en liten prommis för att äta en enkel lunch.

Redan första kvällen när vi satt på restaurangen dök min halvbror upp som bor i norra Thailand. Jag visste att han kanske var på väg hit men visste inte att han redan var här. Esther och Lydia har blivit väldigt imponerade av jeepen som han byggt om och åkt hit med.

Tyvärr fungerar det inte att lägga upp bilder med surfplattan så det är inte så att jag inte ta några bra bilder för det gör jag i massupplaga. Det lär väl bli flera bildbloggaravet när vi kommer hem.


Jag vill säga att jag verkligen njuter av denna ledighet tillsammans med min fina familj. Jag har ett JÄTTEBRA JOBB och SUPERBRA arbetskamrater men tiden med familjen har blivit betydligt mindre sedan jag började jobba och det är ju så livet är men därför känns det så bra att ha tid att bara guppa omkring i havet tillsammans med Esther. Medan solen värmde våra kroppar och havets svalkade ner dem ( det är dock JÄTTEVARMT i vattnet) så han vi prata om allt möjligt. Jag frågade om hon visste vad ordet "efterlängtad" är och det var hon lite osäker på. Då fick vi en jättefin stund där jag fick berätta hur otroligt efterlängtad hon var och hur lyckliga vi var när vi fick veta att hon var på väg. Jag berättade att mormor kallade henne för "lilla räkan" när hon var c:a 2 cm i magen. Det är samtal som man inte alltid hinner med när livet rullar på med mycket jobb, hämtningar och lämningar på dagis och skola. Skall dock försöka öva mig på att ta oss sådana stunder,

Sören har gett mig beröm både för att ha packat lagom i våra resväskor och att jag är bra på att "bara vara". Ville säga det till er som tycker att jag alltid har något på, att jag kan jag med. Sedan är det en annan sak att jag gillar när det händer mycket runtomkring och jag gillar att lära känna nya människor och att umgås med båda barnfamiljer och andra.

Nu skall vi snart gå och njuta av en lunch och utsikten av havet.

Ulrika