Du har aldrig tänkt på att det kan vara du som underreagerar för att du är underkänslig?

På torsdag har vi vår sista PREP-kursdag. Det har varit ett spännande arbete på många sätt.

 

Sist pratade vi bl.a om livsåskådningar och värderingar. Vissa kanske inte tror att de har en livsåskådning men det har alla på något sätt även om den inte är uttala. På något sätt skådar vi alla på livet och möter de existentiella frågorna. Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? Vad är meningen med livet? Finns det någon högre makt som styr våra liv?

I mitt arbete som familjediakon möter jag ofta vuxna som undrar hur man pratar med barn om döden och vad man skall säga när de undrar var tex gammelfarmor är? Då brukar jag vända på allt och fråga vad de vuxna själva tror. Det brukar bli en aha-upplevelse och den vuxne inser att de kanske själv måste jobba med frågan. Ju större barnen blir ju mer konkreta blir frågorna. Innan de är fem är det ofta svårt att förstå begreppet död. Men sedan när åren går kan ett barn inse att den som är död aldrig kommer att komma tillbaka. Men vart finns då den som dött och hur förklarar man en sak som man inte själv reflekterat över?

Jag är glad att jag själv har ett hopp om att döden bara är en del av livet. Att vi sedan skall få mötas igen i himlen och att vi även där skall få möta vår Skapare och Herre. Gud har i Bibeln sagt att Han skall göra en ny himmel och en ny jord och att det inte skall finnas några sjukdomar eller tårar där. Det tycker jag låter fantastiskt, vilket hopp.

Ibland får jag höra kommentarer som :- Men Ulrika tänk om du har fel och efter döden inser att det verkligen var slutet. Hur kommer du att tänka då om det liv du levt när du gått i kyrkan, läst Bibeln, bett osv. Ja om det nu är så så har jag i alla fall haft min tro som min styrka och hopp under jordelivet för ingen kan ju helt säkert veta. MEN, hur blir det om det jag trott är sant. Om det är så att den som i sitt hjärta tror och med sin mun bekänner att Jesus är Herre verkligen blir frälst, räddad och får komma till en underbar plats och får leva där i evig harmoni tillsammans med Gud själv och alla andra som valt att tillhöra Jesus, då är det värt allt.  Vad tror du själv händer efter döden?

 

Avslutar med en scen från söndagens Solsidan.

Mickans man tycker att Mickan ofta överreagerar och får då denna replik tillbaka.

 

Varför är det ofta kvinnor som uttrycker mest känslor och har ett stort behov av att prata?

Detta skulle helt klart kunnat vara en replik från mig till Sören. Jag känner ofta för mycket i ett visst ämne eller teman och säger då till Sören: Men Sören, känner inte du något allt?

Nu är det inte så att jag har en känslolös man, tvärtom är han väldigt duktig på att prata och verbalisera sig men jag tror att mina känslor oftare åker berg och dalbana än hans. Någon som känner igen sig? Om ja, vad tror ni det beror på?

 

Jag tror jag får ta med denna bild till torsdagens relationskurs.

 

Önskar er en fin måndagskväll.

Ulrika