För några veckor sedan berättade Esther att hon hade en till tand i munnen bakom en framtand. Oj oj, tänkte vi, hur ska det där gå? En morgon gick Esther och jag in hos tandläkaren som genast ville kika i hennes mun. Han konstaterade att detta var ganska vanligt och att den nya tanden troligtvis skulle göra den gamla lös så den trillade ut. Om inte skulle vi komma tillbaka. Förra helgen satt Esther och lekte med en platspruta, en sådan man får på apoteket för att kunna ge barn medicin. Esther hade fått för sig att hon skulle få loss den ena delen så hon satte den i munnen och höll i med tänderna och drog. Helt plötsligt skriker hon till och det strömmar blod ur munnen. Inte trodde vi att det var hon själv som skulle dra ut den. Hon blev både rädd och förvånad men till slut så konstaterade vi alla att det var ganska bra att hon dragit ut den gamla för på så sätt får den nya en chans att komma framåt. Den har helt klart kommit mer fram under veckan som varit men jag tror inte att det får plats där den skulle behöva sitta så hur fortsättningen blir får vi se.
Morgonen efter hade tanden förvandlats till en guldtia och Esther var väldigt nöjd med det.
För två år sedan satt vi och åkte bil d Esther helt plötsligt sa: -Mamma jag önskar mig ett par skor där hälen går upp och tårna ner och så skall det låta klick när jag går. I fredags hittade jag ett par sådana som jag köpte och jag kan säga att det var en mycket nöjd Esther som provade skorna.
Nu skall jag fortsätta att sortera och försöka få till gästrummet och det andra rummet på nedervåningen. Nästa söndag kommer farmor och farfar så då måste det vara klart.
Ha en bra kväll!
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar