Tack Gud att vi har så många fina vänner!

I mellandagarna skulle vi få besök av våra vänner från samma radhusområde där vi bodde förut. De flyttade samtidigt som oss, fast till Mjölby, så det var i alla fall åt rätt håll. Oj vad vi saknar dem. Linda och jag träffades när våra stora barn var 3 månader och sedan dess har vi hängt ihop. Jag har aldrig haft så många träffar med en man som inte är min egen som med Lasse. När det ringde i telefonen efter en vardagsfrukost kunde jag nästan gissa att det var Lasse som ville träffas och leka med barnen och naturligtvis var det också jag som ringde honom.Under våra föräldraledigheter som sammanträffat vid båda barn har vi nästan setts varje dag. När vi bara hade 1 barn var åkte Linda och jag med barnen på babysång i Södertälje och efter det gick vi och åt och shoppade på stan. Det var tider det. När barn nr 2 kom blev det mer träffar hemma hos varandra och i alla våra lekplatser som vi hade i vårt kära Sandtorp. Esther och Erik är väldigt olika både när det gäller vad de utvecklat först och intressen men de har haft väldigt roligt tillsammans även om de blivit en del fighter också. Erik kunde cykla utan stödhjul när han var 2 år och 7 månader medan Esther kunde hela alfabetet innan hon fyllt 3, men roligt har vi haft det under våra föräldraledigheter.

Detta har gett många fina minnen och sätter spår av saknad. Därför är det så jätteroligt att vi kunnat ses vid två tillfällen efter flytten. Tack Linda och Lasse att ni kört hit med barnen så vi kunnat umgås.

Som sagt så skulle de komma i mellandagarna och vi väntade och väntade när dagen för deras ankomst infann sig. Då ringde telefonen och Linda berättade att det stod 470 meter från vårt hem med en bil som bara slutat att fungera. Sören fick rycka ut med bil och bogseringslina så de kunde dra bilen hit. En bärgningsfirma kom och hämtade deras Volvo och stämningen sjönk när de fick veta vad det skulle kosta dem. En hyrbil hämtades ut och vi åkte till det nyöppnade "Lekstaden" i Kungälv.

'

Fast att det var 5 månader sedan vi sågs sist började småtjejerna att leka tillsammans direkt. Det märktes också att de blivit just 5 månader äldre för de lekte verkligen länge och bra tillsammans. Här sitter de på vår sängkant och tittar på en film.

På kvällen blev det "kvällsmys" i pyjamas och nattlinne.

Alla barnen bänkade sig i soffan och fick popcorn och chips och dricka.

Så bar det iväg till "Lekstaden". Som vanligt så blir Lydia imponerad av allt med hjul. Hennes stora besvikelse infann sig dock när hon insåg att hon inte kunde köra runt med den utan att den stod still.

Sedan fanns det en cykelbana runt den stora klätterställningen där man kunde åka omkring och man kunde även åka till bensinstationen och tanka sin cykel. Efter 5 besök på Lekstaden får man ett kökkort.

Ja Lekstad var ett bra namn på stället för för de hade byggt upp små gulliga rum runt den stora lekställningen. I ett av rummen hade de skapat ett litet sött café där Lydia tillbringade mer än en timme.

När Esther och Erik inte åkte i de stora rutschkanorna lekte de gärna på den lilla vetrinärskliniken som de skapat i detta rum. De hade byggt fina djurburar av IKEA skåp med ben och galler som såg riktigt verklighetstrogna ut. Där fanns naturligtvis också massor av olika gosedjur som de skulle sköta om. Det hängde fina vetrinärsförkläden på fina krokar och så fanns det lådor med stetoskåp, gasbindor, sprutor, plåster och massa annat roligt.

Ett Ica Maxi i miniformat fanns också med kassapparat, rullband och varuvagn.

Här är det Elina och Lydia som busar under hennes täcke. Lydia är under men Elina ser ganska kelsugen ut för det.

Tittut, där under fanns Lydia.

Det är med stor sorg som vi får inse att dessa små tjejer inte kommer att kunna leka varje dag i fortsättningen. Det är också med stor sorg som jag inser att alla Lindas och mina " åka och shoppa på Ica Maxi eller Coopkvällar" är slut. Jag tycker vi har varit väldigt duktiga på att ta till vara på tid att hinna umgås och prata som vuxna även om vi åkte och handlade samtidigt.

Tack Linda för att fina dagar vi haft tillsammans i Sandtorps radhusområde.
Tack Gud för alla fina vänner du har gett oss och för de som vi kommer att få. Som tur är finns det fina vänner även här i Kungälv/Ytterbytrakten och de är vi jätteglada att vi fått börja lära känna så smått. Det kanske finns någon annan mamma somvill åka och handla med mig i framtiden? Till vår stora fördel här finns ju Ullared bara 1,5 timmars bilresa härifrån. Dit kommer jag garanterat att åka i vår när det behövs nya saker till huset. Ja på tal om huset så pysslar vi för fullt med alla planer i köket och när det gäller att få till sovrummen på bästa sätt. Om någon läser detta som känner för att får lite muskler genom att hjälpa min älskade make att ta ner det befintliga köket är ni varmt välkomna att höra av er.

Två tjejer som roade sig länge och väl i Lydias rum. Jag tror att de läste alla böcker och lagade mat av allt som fanns i köksskåpen , men roligt hade det.

p.s Jag vill avsluta med att berätta att den ledsamma bilhistorien fick ett gott slut.

Allt gick på deras försäkring utom självrisken. Detta höjde stämningen till taket.

Allt gott

Ulrika