Barnen har varit så friska sedan vi flyttat till "storm och regnkusten"

Under våra år i Nykvarn hade vi kunnat köpa årskort eller klippkort till Huddinge barnsjukhus.

När vi flyttade hit var jag noga med att ta reda på vart vi skulle åka när någon av tjejerna blev sjuka och behövde antingen vätskeersättning efter höga febertoppar eller inhallationer vid förkyldningsastma, men peppar peppar ta i träd har vi ännu inte behövt åka till Östra sjukhuset.

Det känns helt fantastiskt att barnen varit så friska som denna termin. Ingen av oss har legat nedstoppad i sängen med feber och det känns så skönt. Jag var noga med att påpeka på jobbet att jag kommer att behöva vabba och visst kommer jag naturligtvis behöva göra det, speciellt när Sören börjar jobba. Ja han har inte fått sitt arbete ännu men vi fortsätter att tacka Gud att Han som har all makt vet var jobbet finns där Sören skall jobba. Just nu tar vi emot alla böner vi kan för det finns ett jobb som Sören VÄLDIGT GÄRNA skulle vilja ha och det är i dagarna som företaget skulle börja titta på alla ansökningarna som kommit in.

För precis 4 år sedan, på dagen var Esther jättedålig och bara sov och sov och vägrade äta eller dricka. Er er som känner oss vet ni att Esther i stort sett aldrig sover mycket, så hon var verkligen dålig. Jag kommer ihåg att jag inväntade Sören när han kom från sitt jobb och så åkte vi in till sjukhuset. Där insåg de direkt att hon var riktigt dålig så de satte sond på henne. Esther bara hängde i min famn kommer jag ihåg. Att sätta in sonden var INTE roligt varken för dotter eller mor.

 Vid denna tidpunkten var Esther helt fascinerad av Mora Träsk så den filmen fick åka med i väskan och till vår stora glädje fanns det tv på rummet. Trots att hon var så dålig åkte armarna upp i luften då Mora Träsk sjöng: Sträck upp händerna och vifta, .......................

 Vi turades om att titta på denna show med vår lilla sjukling så  att inte skulle bli helt tokig, för det kan man bli av för mycket Mora Träsk

 Pappa Sören dansade runt med Esther på axlarna de stunder hon orkade vara uppe.
Den dagen vi fick åka hem kändes som en stor seger för att bo på sjukhus, på en isoleringsavdelning är ingen höjdare, speciellt inte då det fanns ett lekrum utanför dörren som vi INTE fick leka i.

Nog om detta. Men när jag ändå tittade in i mappen på datorn för att plocka fram sjukhusbilderna tog jag med vårt julkort för 4 år sedan. Jag tror att vi alla tre ser lite annorlunda ut idag.

 Esther är en tjej som verkligen kan känna stor omsorg om sina vänner, och det gläder mitt hjärta MYCKET. Förra helgen var det riktigt stormigt och regnigt här. När jag pratade med vår norrlandsmormor Lisbeth som bor några mil utanför Sundsvall berättade hon att de var insnöade. De hade snöat 30 cm på några timmar. Efter vårt samtal berättade jag det för Esther och då säger hon direkt: Mamma, kan vi inte ta på oss alla våra galonbyxor och stövlar och åka till Lisbeth och hjälpa henne?  Då fick jag berätta att det tar JÄTTELÅNG tid att åka till henne så hon skulle nog får hjälp av någon annan.

En annan dag hade vi två bilar parkerade vid församlingshemmet och skulle åka hem på kvällen efter vår julfest. Jag frågar då tjejerna om de ville åka silverbil med mamma eller röd bil med pappa. Lydia skriker:  Jag vill åka silverbil med mamma. Då öppnar jag båda dörrarna för att  tjejerna skulle kunna hoppa in men Esther stannar utanför och säger: Men om jag åker med dig mamma, då måste ju pappa åka helt ensam. Och så gick hon till röda bilen och åkte med sin pappa så han skulle få sällskap på vägen hem. Det kallar jag stor empati. Hoppas, hoppas att hon kommer att vara lika empatisk mot sina vänner i skolan framöver också.

Till sist vill jag bara berätta att igår när jag skulle gå hemifrån och sagt hej då kommer Esther springande och säger: Mamma, du har väl inte glömt bort att be om änglarnas beskydd när du skall ut och åka bil. Jag är så glad att hon tror på änglarnas beskydd.

Allt gott

Ulrika