I veckan som varit har jag för första gången upplevt att Esther reagerar på att vi flyttat. Jag har frågat henne om hon gillar huset och stället där vi bor och det gör hon, men det klart att det är JÄTTESTOR skillnad på att bo här och i vår gamla radhusområde där vi bodde innan. En morgon när vi satt och åt frukost säger Esther plötsligt:- Mamma, kan du lova mig att vi ALDRIG mer sk flytta? Vad svarar man på det? Mitt svar blev faktiskt, nej det kan jag inte. Sedan fortsatte hon:- Kommer du ihåg när vi bodde i "det där andra landet". Nu har hon nog kommit på att vi verkligen flyttat 50 mil bort. Nu är min önskan och bön att vi verkligen snart skall hitta ett eget hus där det finns andra familjer i närheten och där man kan gå ut och cykla och leka i en park.
Idag medverkade jag i gudstjänsten och våra tjejer var för första gången med och sjöng tillsammans med de stora barnen, vilket kändes VÄLDIGT ROLIGT för mig. Hoppas , hoppas att det intresset kommer att fortsätta. I kväll kom farmor och farfar hit på besök så nu får barnen lite fler vuxna att få uppmärksamhet ifrån. Farmor har redan fått ta del av Esthers dataspelsintresse och hennes stora önskan var att farmor skulle sitta bredvid henne och titta när hon spelar. Farfar och Lydia har suttit och tittat på fotografier.
Nu är det dags att krypa ner i sängen för imorgon väntar en LÅNG dag på jobbet .
Idag var Esther väldigt med på att vara min lilla fotomodell.
Allt gott
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar