Västkusten från sin bättre sida!

De sista dagarna har Västkusten visat sig från den bättre sidan. Igår åkte vi till Aröd ( tror jag det heter)  och solade, badade c lekte på en i sandstrand. Som tur var hade vi glöm solstolarna i bilen så de tog i med oss ner till stranden. Sören bänkade i direkt där och mådde väldigt gott. Lydia satte sig bredvid pappa en liten stund innan hon vågade sig i vattnet.

 Men sedan var det dags att ta på baddräkten och känna på det salta havsvattnet.

 En nyvaken Elina gosar med mamma Linda.

Lasse blev glad när han hörde att Esther hade cyklop och snorkel med sig. Han simmade ut och fångade krabbor som barnen blev väldigt intresserade av.

Esther är så lycklig att hennes Erik är här på besök. Då är liksom allt som vanligt. De leker och leker, bråkar lite och så fortsätter de leka.

 Det är så roligt att se Esther så otroligt glad och att hon nu har sin kompis här som hon känner från bebistiden.

 Mina egna små badbrudar.

 Sedan blev det lite pappagos för Elinas del.Jag tror att det var då mamma Linda ville låna cyklopet och fånga krabbor hon med.

 Just nu är Esther inne i en period då hon mer än gärna ställer upp på mina bilder. Hoppas de blir glada för det när de blir äldre.

                                                             
                                                           BÄSTA VÄNNER!

 Till att börja med solade jag på stranden och trodde att det var kallt i vattnet. Men med tiden såg jag att många föräldrar och barn stod i vattnet och lekte länge så då beslutade jag mig för att känna på vattnet och det var underbart. Lydia och jag var ute och simmade länge och det gör vi gärna om snart.

 Sören sitter där han satt när vi kom, uppkrupen i sin solstol. Den enda skillnaden är att han tagit av sig skjortan. Nästa gång kanske kanske han vågar ta med sig badbyxorna, för snart är det ju augusti, dvs den månaden som han eventuellt kan tänka sig ett dopp i våra svenska vatten.

Efter vår strandeftermiddag åkte vi till en affär och shoppade lite. Då insåg vi hur hungriga vi var så det blev ett stopp på pizzerian. Där fick jag ett sms från min blivande chef: Hej jag är hemma hos er med flyttgröt. Kommer ni hem snart?

Jag ringde upp direkt och berättade att vi var i Stora Höga men var på hemväg så han stannade och inväntade oss. Med sig hade han en form med ÄGGOST och en burk med jordgubbssylt. Han berättade att det är typiskt bohuslänskt och att jag bör veta vad det är när jag nu skall börja jobba här. Tack Tord för din omsorg och för den goda rörosten. Resterna tog jag och Linda till förmiddagsfikat idag.

Varma hälsningar från fru Algesund som just nu mår prima.

En bilbarnstol från 50-talet och lite annat.

I vårt skyddande samhälle är det ju så otroligt viktigt hur vi tex. sätter fast våra barn i bilen i godkända stolar.

Är man på semester i Thailand får man tänka helt annorlunda. Vi som alltid sätter fast våra barn får släppa på det och lite på att "åkabilänglarna" gör sitt jobb. För inte allt så många år sedan var det inte alls lika noga som idag. Jag själv låg i barnvagnsliggdelen i baksätet. Sedan när jag kunde sitta fick jag en riktig bakåtvänd bilstol i framsätet. Sedan fick jag sitta utan tills det var dags att ha en kudde. Ibland undrar jag hur man tänkte då? En olycka kunde ju ha inträffat både när jag satt fast och när jag låg i barnvagnsliggdelen. Ja nog om detta. Idag var jag inne på Tradera och sökte på bilbarnstolar eftersom vi behöver köpa en till  Esther till vår "nygamla" bil. Då såg jag denna och tyckte det såg så rolig ut. Jag kan säga att den låg på drygt 500 kr i förmiddags så den som hade den tjänar nog en slant så att det går att köpa en helt ny.

Igår åkte vi till Nordstan och gick och tittade i affärer. Jag klarar inte att vara här en hel dag pga allergin, så därför blir det en daglig utflykt. Vi började i leksaksaffären och där köpte Sören lego för 6-10-åringar och ville testa om Lydia skulle kunna bygga det ( han har stor tro till hennes byggförmåga) . Idag testade dom att bygga och det såg ut som att de hade väldigt trevligt tillsammans. Senare åkte vi till min väninna Jenny och fikade. Det känns så roligt att hon finns nära oss igen. Hoppas det kan bli ännu närmare snart.

Annars så forsätter vi våra dagar att försöka skapa ett hem. Här är början till vårt vardagsrum. Om ni tycker detta är stökigt så kan jag säga att det är riktigt fint jämfört med en vecka sedan.

 Barnens rum som vi delat av med en expidithylla från IKEA.

Här är  början till vårt nya kontor och där finns även en gästsäng. Sedan finns det ett rum med två gästsängar nere i källren också och där finns både toa och dusch så ni som skulle vilja komma och hälsa på oss är VARMT VÄLKOMNA.

Nu skall det snart bli mat.

Hel då.

Ulrika

Havet och nyfångad makrill.

Nu har vi hittat fram till våra sängar, gjort barnens rum färdigt, nästan sorterat alla våra kläder i olika garderober men fortfarande stor MASSOR av oöppnade kartonger på golvet. Ibland behöver i en paus så i efter middagen åkte vi till havet som ligger drygt 5 km från huset vi bor i. Det var en underbar kväll vi fick där. Tjejerna badade fötterna ( de hade gärna velat mer men ingen frivillig förälder hade lust att blöta ner sig), de plockade snäckor och vi fikade på klipporna. Den var en lyckad kväll och vi känner oss väldigt lyckliga som äntligen fått ner alla våra saker till Västkusten men mest lyckliga är vi för att vi har varandra.

 Pappa Sören och Esther!

Oj vilken kärlek. Pussar från mina två döttrar samtidigt.

Jag är så lycklig och tacksam att jag får vara deras mamma.

Igår när Esther gosade med mig i sängen viskade hon helt plötsligt i mitt ena öra:- Mamma, du är en riktigt bra mamma, precis en sån som jag vill ha. Det var underbart att höra , trots att jag varit jättearg på henne någon timme tidigare.

Lisbeth, en kvinna med MÅNGA gåvor. Du är toppen på många sätt och det vet du.

VI är så glada att vi fått låna med oss denna vithåriga dam när vi flyttade. När hon frågade vad jag önskade mig i 40-årspresent svarade jag: - Jag önskar att hjälper oss när vi ska flytta och att du åker med mig och tjejerna medan Sören är kvar och städar klart. Att vi nu fått ha henne här flera dagar är vi så tacksamma för.

Att hon blivit sjuk och fått halsfluss mm är mindre kul, men vi har redan fått uppleva ett otroligt positivt mottagande på vårdcentralen. Jag kan säga att var STOR skillnad från den vi kom ifrån ( även om det fanns bra läkare där också). Ringer man på morgonen får man prata med en levande människa och inte en telefonsvarare. Sedan har Lisbeth fått tid redan samma dag vid två tillfällen.

När Lisbeth var på vårdcentralen idag tog Sören och jag en promenad och tjejerna cyklade. Jag kan säga att det INTE är samma cykelvägar här som i vårt radhusområde i Nykvarn. Det är en liten grusväg med gräs i mitten och den är inte speciellt lång för sedan går den upp på en smal väg där det ABSOLUT INTE går att cykla för barn. Vi tog andra håller och hann passera en åker, ett hus med 7 skällande hundar innan vi hamnade på en tomt där vägen tog slut. Där stor två undrande människor som tittade på oss. -Hej vi är nyinflyttade och hur huset där uppe, sa jag och tog paret i hand och hälsade. De var mycket trevliga och vi pratade på om allt möjligt. När Jag berättade att jag fått ett jobb som familjediakon kom samtalet genast in på både begravningar och hur olika präster här i området är.

Sedan frågade de om vl tycker om fisk. Jag gör det och även vår extramormor som är med oss, svarade jag snabbt. ( Sören tycker INTE om fisk nämligen) Genast gick mannen in och kom ut med tre makrillar som han själv fiskat några timmar tidigare. Hans fru plockade dill i landet som vi också fick med oss. Lisbeth blev MYCKET glad när jag berättade att vi skulle äta kokt potatis och nystekt makrill till middag.

Tänk så många trevliga människor det finns överallt.

Nu väntar vi på några regniga dagar. Får se hur tjejerna gillar det? Nu har de sprungit ut och in hela tiden. De har lekt tillsammans över förväntan så det känns jätteroligt.

Här nedan två bilder på Lisbeth och tjejerna. 

För er som undrat så kan vi tala om att detta är huset vi hyr.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Nu är jag så trött och kudden väntar på mig.
Vi höres.
Allt gott

ulrika

Farväl till vännerna och på väg mot något nytt!

Så blev det då dags att säga farväl till våra vänner.

Här är tjejerna och leker med Elliot och Edit. Esther och Elliot sitter som vanligt med alla plastdjuren och leker.

 Sedan gick Lydia och Edit ut med paraplyer men regnet lyste med sin frånvaro, vilket inte spelade dem någon roll, bara de fick ha paraplyer.

Esther ger sin syssling Cornelia en bamsekram.

 Sista kvällen i radhuset kom Linda förbi med Elina. Oj så sorgligt det känns att dessa fina flickor inte kommer att få leka med varandra varje dag längre.
Linda och Lasse, vi saknar er redan. Hoppas verkligen att ni tar vangen med er och kommer.

 Flyttbilen skulle komma på onsdagen sen em, De kom kl 20:00 och började packa in allt. Nästa dag kom de tillbaka straxt efter 7 på morgonen. DÅ blev det full fart igen och vi städade och städade så mycket det gick. Barnens gudmor Anna tog barnen några timmar så Lisbeth och jag kunde städa övervåningen och alla köksskåp klart. Flyttgubbarna varnade under morgonen att allt troligtvis inte skulle få plats in bussen. Vi som hade räknat och gissat hur många kubik vi hade, vilket inte är helt lätt. Vi hade 40 kubik när vi flyttade till Nykvarn så vi hade dragit till med att vi hade 55 kubik nu. Trots att vi slängt och skänkt bort massor hade vi 10 kubik som inte fick plats i bilen. Nästa lass som de skulle packa in på Lidingö hade mindre kubik än släpets storlek så vi fick lägga lite där också som tur var. Vid 14:30 satte vi tjejerna i bilstolarna och så åkte Lisbeth och jag söderut med bilen. Vi stannade i Mjölby för att äta på Mc Donalds och när jag skulle betala kom jag på att jag inte hade min handväska med. Då insåg jag att flyttgubbarna hade lyckats packa in den i en av kartongerna eftersom jag hade väskan liggande i kökssoffan. En anings oroligt kändes det att veta att plånboken med allt vad den innehåller ligger någonstans bland 65 kubiks kartonger. Slarvig som jag var tänkte jag inte på att den försvann. Tur att jag hade Lisbeth med mig som kunde lösa ut oss både på matstället och på bensinstationen. Klockan 22 kom vi fram i ösregnet. Där stod Marianne och Janne och tog emot oss i huset. De hade gjort en ost och broccolipaj som stod på ett dukat bord i huset. Det kändes verkligen välkomnande. Stackars lilla Lydia tjatade och tjatade hela kvällen och dagen efter att vi skulle åka hem NU. Hon vägrade att äta gröten på morgonen som hon ALLTID brukar äta, för den skulle kom åka HEM och äta. Esther har accepterat läget och tycker att huset är OK tills vi hittar vårt eget.

 Den här pallen är Lydias favorit och även Esthers så den slåss dom om att sitta på. Ägarna har lämnat lite saker i huset som vi får använda. Lampor finns kvar i alla rum så de tror jag får sitta kvar.

 På lördag kväll skulle vi få våra saker så jag hade planer för förmiddagen. Klockan 7:30 ringer de och säger att de kommer om en kvart. Då fick jag fart skall ni veta. Snabbt upp med Lydia som jag försökte få i lite frukost. Själv hade jag hällt upp fil och flingor när jag ser att Lydia håller på att ramla ner från stolen. Snabbt sträcker jag fram armen och lyckas fånga Lydia i ena benet så fallet inte blir så hårt i golvet. Tyvärr lyckades jag putta till min frukostskål, vilket resulterade i att min fil med flingor hamnade i Lydias hår. D´å var det 10 minuter till bilen skulle komma och Esther sov fortfarande. In i badrummet och av med kläderna på Lydia som jag skulle snabbduscha. Hon vägrade kliva in i duschen så hon fick gå med fil och flingor i håret hela dagen.

 Någon timme senare kom Sören med släpet han fick hyra, för alla sakerna fick ändå inte plats i lastbilens släp. Tappra Sören jobbade på torsdagen och åkte sedan hem och städade till 04 på morgonen mot fredagen. Efter någon timmes sömn åkte han tillbaka till jobbet för att avsluta sin anställning, sedan hyrde han ett släp och packade och gjorde det sista i huset. Då var det bara att åka och lämna nycklarna till mäklaren för alla papper har vi redan skrivit på. Det var VÄLDIGT SKÖNT att vi inte behöver åka upp igen på måndag då nya ägaren tar över vårt radhus. Därefter åkte Sören till Norrköping och sov hos sin mamma och pappa. På kvällen insåg Sören att han fortfarande var jättetrött så han tog ett beslut att sova en hel natt och sedan åka jättetidigt. Det var VÄLDIGT ROLIGT att så se min älskade man igen.

 Barnen tyckte detsamma och gav honom det bästa välkomnande man kan få.

 Oj vad de hängde och klängde på honom igår.

 Sedan var det dags att försöka få ihop sängarna. Lisbeth och Sören lyckades riktigt bra med den uppgiften.

 Så här ser vår vardag ut ett tag framöver. Idag har vi tagit lite paus och begett oss till Bushuset där Sören och tjejerna springer och klättrar och åker stora långa rutschkanor. I morgon skall vi gå på jakt efter våra kläder och försöka få fram en hörna där vi kan sätta upp tv och dvd.

 Mitt i all röra  tar Esther med sin lite djur och går och sätter sin på altanen och leker,

Fortsättning följer.......

Allt gott

Ulrika

Att leva i tro på att Gud vill oss det bästa!

När livet inte var helt på topp åkte jag på en semesterresa med min "Norrlandsmamma" till Thailand. Vi njöt som vanligt att värmen, den goda  maten, härliga bad, trevliga människor och massor av spännande upplevelser. Vi avslutade resan med två dagar i Bangkok. Där gick bl.a runt och shoppade. En kväll var vi på ett stort varuhus o som ganska ofta hamnade jag på barnavdelningen och drömde mig bort. Då fanns inte ens Sören i sikte. Då såg jag den perfekta brudnäbbsklänningen, så jag tog den och gick och visade Lisbeth.

-Visst är den söt, sa jag till henne.

-Ja verkligen, sa hon och tyckte vi skulle vandra vidare sen.

-Lisbeth, tycker du att jag är knäpp om jag köper den till brudnäbbsklänning till jag skall gifta mig?

-Ja det tycker jag, kan du inte vänta till du åtminstone vet vem du skall gifta dig med, svarade hon.

-Då tar jag den, blev mitt svar.

Där kände jag att, nu väljer jag att gå i tro. Om nu Gud skulle kunna ge mig den där fantastiska mannen som jag drömde om  så hade jag ju i alla fall brudnäbbsklänningen klar. Sedan tog jag klänningen och gick och betalade den.

Den 11 juni 2005 fick Sörens väninnas dotter Ellen vara vår brudnäbb iklädd den söta klänningen jag köpte i Bangkok i tro på att jag skulle får mina böner besvarade.

TACK GUD ATT DU HÖR BÖN!

Just nu är Esther väldigt intresserad av släktgenerationer och hon frågar och undrar.-Mormor, vem var din mormor och hur såg hon ut, är typiska frågor för Esther just nu. Hon undrar också mycket om din morfar och farbror Hans som hon aldrig fick träffa.

En annan fråga jag fick häromdagen var:- Mamma kan man verkligen få barn om man inte har gift sig?

En ganska logisk fråga men som samhället ser ut idag så blir frågansvårare och svårare att besvara.

Esther är just nu inne på att hon inte vill gifta sig men att hon vill ha 5 barn. Två killar och tre tjejer.

När mormor frågade vad de skulle heta svarade hon: - Men mormor, det behöver jag väl inte bestämma nu, det kan jag göra sedan. Något som hon dock oroat sig för är hur hon skall kunna ge barnen mat.

En dag sa hon till mig: - Mamma hur skall jag kunna ha barn, jag vet ju inte ens hur jag skall göra mat till dem? Hon oroar sig för matlagningen, min lilla gumma. Då har jag lugnt försökt berätta att hon har massor med år på att lära sig laga mat. Denna oro gäller även när det gäller val av framtida arbete. Hon har nu kommit fram till att hon skall bl veterinär eller simlärare men frågar ibland hur honskall kunna jobba med det när hon inte vet hur hon skall göra om det kommer ett sjukt djur. Det där med att hon skall plugga i flera år och göra praktik, det har hon inte riktigt insett. Det blir nog bra med det till slut för hon har ett enormt sug på kunskap och är så intresserad av det mesta ( utom att leka med dockor).

Igår berättade jag i alla fall om klänningen jag köpte en varm dag Bangkok. Jag frågade även om hon ville prova den och vara min fotomodell. - Självklart mamma, blev svaret, till min stora glädje.

När kvällen kom och solen låg lågt, tog jag kameran och Esther och gick ut på baksidan och knäppa många bilder. Här får ni se några av resultaten.

-Mamma, nu är jag klar, och så vände hon på klacken och gick. Lika söt bakifrån kunde jag inte låta bli att knäppa ett kort.

Lillasyster som inte alls brukar vilja vara med på bild sprang efter oss hela tiden. Hon kunde inte förstå att jag bara fotograferade Esther. Till slut ropade hon: -Mamma, jag också. Naturligtvis fick hon också vara med på en bild. Nästa gång är det hennes tur att få gå ut på en modellrunda med mamma Ulrika.

Allt gott.

Ulrika

Avsked och farväl!

Igår var sista gången som jag och tjejerna promenerade till Sandtorps förskola. Det var med lite vemod för vi har verkligen varit supernöjda med förskolan och personalen. Inskolningarna har varit lite kämpiga  men fröknarna har varit toppen.

Här visar fröken Elisabeth Esthers pärm som hon haft hela tiden på förskolan. Den fick vi nu ta med hem och titta i. Mycket spännande dokumentation på olika sätt som vi skall spara.

Hej då fröknar Elisabeth, Gisela och Eva. Ni har gjort Esthers vardag till så fina dagar.

Vi kommer att minnas er mer STOR glädje. 

Även Lydia har haft toppenfröknar som Esther också fick ha innan hon började på Lejonkulan. Anki är den fröken som Lydia sagt att hon skall gå och leka med på morgnarna. Lydia var dock lite snål med kramarna den här dagen.

En glad Lydia har fått med sig ett paket hem. I den ligger hennes eget fotavtryck som hon fick göra när hon började på Mystacken.

Hej då Marita, också hon en jättefin fröken som vi tyckt mycket om.

Här en liten glimt om hur det ser ut i vårt vardagsrum. Mormor och tjejerna sitter i soffan och tittar på Pippi medan mamma och pappa packar och fixar. Till helgen kommer mormor tillbaka så då är vi två som kan packa samtidigt vilket kan bli väldigt effektivt.

En av Esthers bästa vänner heter Stina. De skiljer några dagar på dem bara trots att det skiljer många centimeter. Stina och Esther har gått på samma förskola och vi bor i samma område. Här lekte de sista gången innan Stina och hennes familj skulle åka bort. Genom barnen har vi också fått lära känna egna nya vänner i barnens föräldrar vilket berikat oss mycket. Vi hoppas att Stina och hennes familj tar bilen och kommer och hälsar på oss nån gång framöver. För någon dag sedan sa Esther: -Mamma, jag skall ALDRIG glömma Stina och xxxxx. DÅ kändes det lite hårt för mammahjärtat att tänka oss att vi bara ska bo här en vecka till.

BÄSTA VÄNNER!

Så idag är tjejerna och jag hemma och har det skönt. Esther tittar på tv och Lydia ropar på mamma, en situation som är ganska vanlig och återkommande här hemma.

Vi har lagt ett bud på ett hus innan den allmänna visningen men nu har 15 personer anmält intresse för huset så de skall genomföra visningen i alla fall. Den är den 13:e och vi flyttar den 14:e så budgivningen kommer att ske när vi finns på plast i alla fall.

Att husmarknaden ligger lite lågt nu kan man läsa om i DN. Det är så svårt att få husen sålda och det kommer så lite folk på visningarna, står det i olika artiklar. Detta verkar vara en sanning på alla platser UTOM Ytterby där alla tydligen fortfarande betalar hur mycket som helst för ett hus.

Får vi inte detta hus hoppas vi att Herren har andra planer för oss. Bostadslösa är vi ju inte, eftersom vi skall få hyra ett hus tills vi hittar ett eget.

Fortsättning följer.

Ulrika