Nu är vi framme!

Så var vi då framme i Mae Phim där vi hyrt en stor lägenhet med havsutsikt.

Resan gick superbra. Vi träffade vårt resesällskap, min väninna Astrid och barnen extramormor Lisbeth på Arlanda. Tjejerna var verkligen laddade att få åka flygplan till Thailand.

Bilderna här nedan kom i lite oordning men jag valde att inte lägga tid på att sitta och ändra sådant.

Esther o Lydia på Bromma flygplats.

Först flög vi till Helsingfors och där fick vi vänta i nästan 4 timmar. Det gick ganska fort faktiskt. Vi hittade en barnhörna på ett matställe där vi höll till den mesta tiden.

Lisbeth med tjejerna straxt innan ombordstigning på det stora planer till Bangkok.

I morse åkte pappa Sören iväg till sjukhuset där man senare skall göra sin ögonoperation så vi tjejer fick kolla runt i området själva, vilket gick bra. Vi badade i den ENORMA poolen på förmiddagen. Efter em.fikat så gick vi ner till stranden som ligger nedanför huset där vi bor. Inga bananbåtar eller försäljare syns och vi har stranden för oss själva. När vi var på stranden kom pappa tillbaka men med ögondroppar som skulle vidga pupillen så kunde han inte titta i solskenet utan gick upp och vilade sig en stund till vi kom upp.

Efter lite duschning så tog vi vår hyrda moped med sidovagn och åkte till en restaurang och åt. Vi tog första bästa eftersom vi var hungriga och eftersom ägarinnan var svensk frågade hon varifrån vi kom. - Från Nykvarn svarade vi.

-Jaha. där bodde jag innan vi flyttade hit för ett år sedan. Då visade det sig att hon bott på blåbärsstigen i Sandtorp, några gator innan vår gata. Visst är det konstigt!

Innan vi åkte fick vi låna två badvästar av min väninna Anna och de var superbra. Esther kan själv simma omkring i den och man behöver inte vara rädd att hon drunknar. Naturligtvis släpper vi inte henne ur sikt men de underlättar att inte behöva hålla i henne hela tiden.

Vår moped med sidovagn. Båda tjejerna tycker det är toppenroligt att åka med den.

Lydia hade så skoj på stranden och leker gärna med både Astrid och Lisbeth.

Tur att vi har dem men för på flygplatsen hade det varit svårt utan dessa extraarmar och ögon. Vi är så glada att de vågade sig på att åka iväg med en aktiv småbarnsfamilj.

När vi klev på flyget i Helsingfors straxt före midnatt så hann Lydia somna precis när planet började rulla på startbanan så innan planet var i luften sov hon gott. Som tur var fick vi låna en korg som är för små barn som man hänger på väggen, men vi fick ställa den på golvet, som hon kunde sova i. Benen var lite förlånga men det var skönt att inte behöva hålla i henne hela resan. Hon vaknade till några gånger men annars sov hon till vi väckte henne 1 timme före landning för att hinna få i henne sin grötfrukost. Esther tyckte det var jättespännande och höll sig vaken till 2 på natten. Det var inte helt lätt för henne att sitta och sova i en flygstol så hon växlade mellan att sova i stolen bredvid Lisbeth till att ligga ihopkrupen i mitt knä, vilket blev ganska tungt i längden. Men man kan nog säga att hon sov drygt 6 timmar av den 9 timmars långa flygresan. Väl framme i Bangkok så blev vi hämtade av Mr Clean som körde oss till Mae Phim. Den resan tog c:a 2,5 timmar och vi stannade i en stad och åt och köpte lite saker på en mataffär.

Ikväll var vi alltså ute och åt och när vi skulle handla lite i en affär somnade Lydia på min axel för hon sov bara middag i 20 minuter idag. Nu hoppas jag att hon sover HELA natten och inte tror att hon sover middag och vaknar efter en stund.

Tjejerna sovandes på planet

Två tjejer som verkligen trivs på stranden. Esther badade och provade att plaska i vågorna medan Lydia hellre höll sig på stranden.

Måste bara berätta en sak från dagens lunch. Igår handlade vi så vi kunde göra lite mat här hemma. Jag hade köpt makaroner och korv till barnen och det såg ut som prinskorv. Jag smakade på en rå korv och sa till Astrid att den inte smakade som en svensk prinskorv. Efter att jag värmt dem och lade på tallriken och skulle skära så insåg jag att vare liten minkorv som är mindre en en svensk prinskorv hade ett litet platshölje på sig. Där fick vi sitta och pilla och pilla för att få ut varje liten korv ut denna plast. Detta var en ny upplevelse.

Allt gott tills vi ses igen på bloggen

Ulrika