Det stora i det lilla

Mamma, ser du vad vackert det är?
Vad är det som är vackert , frågar jag?
Men mamma, ser du inte hur fint solen glänser på blommorna och träden?

Jag är så otroligt lycklig och tacksam att min 3,5-åriga dotter ser det stora i det lilla. Vi var på väg till dagis och Esther satt på fotstödet på Lydias vagn när vi svängde in på gatan som går till dagis. Det var varmt och solen sken och jag kände mig glad. Ännu gladare blev jag när jag fick erfara att man faktiskt kan glädja sig åt skapelsens under när man inte ens fyllt 4 år. Hoppas hon fortsätter att se allt vackert som Gud skapar i vår underbara natur.


I veckan som varit har Lisbeth, vår norrlandsmormor varit här några dagar.
Förra gången hon var här var Esther ganska avig men nu var allt på topp. Jag berättade för Esther att Lisbeth skulle komma när vi var på väg till dagis i veckan som var. Då sa hon genast: Mamma då skall jag visa henne min fina studsmatta, men hon får inte hoppa på den för hon är för gammal. Bara jag får hoppa och mina kompisar. Tydligen visade Lisbeth som ungdomlighet för senare på kvällen när Esther och Lydia hoppas omkring säger Esther till Lisbeth:- Lisbeth nu kan du också få komma upp och studsa på min studsmatta. Naturligvis svingar sig Lisbeth upp och hoppar med tjejerna, precis som det vore det naturligaste i världen för en dam på 74 år med vitt hår. (Lisbeth, ingen är som du och vi tycker SÅ MYCKET OM DIG) Se bildbevis länge ner i bloggen som idag är fylld med många bilder.

Lisbeth och Lydia, två tjejer som jag gillar väldigt mycket!


Mina blommor frodar sig och trivs på min altan. Lydia tycker också de är fina och vill gärna kika närmare på dem.


Min lilla favoritblomma bland alla blommor.


Som jag skrev så blev det mycket studsande när Lisbeth var här. Även annars är studsmattan väldigt välbesökt av våra döttrar och deras vänner.




Esther verkligen älskar och månar om sin lillasyster. Ofta klarar hon till och med av att studsa lite så att Lydia får en chans att stå upprätt på studsmattan. När stora barn är här så faller hon som en kägla men ger sig inte utan ber om hjälp att resa sig och försöka en gång till.





lydia i solstol blå



Esther leker med djur på altanen


I fredags var vi på Plantagen och köpte lite mer blommor till altanen på baksidan. Efter det hade jag lovat Esther att vi skulle äta på Mc Donalds och det gjorde vi.


Efter att vi ätit klart fick tjejerna leka utanför där det bl.a finns en rutschkana som är som ett slingrigt rör. Esther klättare upp och åkte ner men oj vad elektriskt hennes hår blev. Det stod verkligen rakt upp.


Lydia har återigen haft feber i veckan så jag har varit riktigt orolig att en tredje urinvägsinfektion var på väg. Jag ringde vårdguiden igårkväll när barnen somnat klockan 22. (Ja våra barn vill inte gå och lägga sig som andra barn.)De tyckte vi skulle åka in till sjukhuset men jag var SÅÅÅÅ trött efter att ha varit vaken under natten, gått upp klockan 05 och haft barnen hela dagen så jag vågade inte köra bil till Huddinge utan beslutade att vänta till idag. I morse hade hon 37,9 vilket ej räknas som feber i den här familjen och sedan har hon varit feberfri. Gnällig och MAMMIG har hon varit men det kan hon ju vara ändå. Hoppas febern är borta för denna gången så jag kan sluta oroa mig för fler sjukdomar just nu. I morse försökte jag i alla fall få Lydia att kissa på golvet för att kunna fånga upp kiss till ett eventuellt prov men hon ville ej kissa då. Efter badet provade jag en nypåkommen ide´, jag lade gladpack i blöjan för att fånga upp kiss men inte ville hon kissa då heller. Sedan skulle vi på en födelsedagsuppvaktning och då kunde jag ju inte låta henne gå omkring med plast mellan benen så jag tog bort det och gav upp.


En omtyckt Lisbeth med Esther och Lydia.


Igår kväll fick barnen massor av nya videofilmer av en granne som håller på att flytta och då passat på att rensa ut bland saker de ej behöver. Bl.a fick vi Lady och Lufsen 2 som handlar om Ludde, ders son. I filmen blir Ludde kidnappad av en läskig farbror och Esther blev helt förtvivlad och fällde tårar. Återigen blir jag själv så tagen av att ett barn på 3,5 år kan ha så stor empati. Idag ville hon se filmen igen och precis på samma ställe reagerade hon och ville sitta i knät. Igår satt hon uppkrypen i pappas knä så idag sa hon till mig:- Mamma Luddes familj saknar Ludde varje dag han är borta från dem. Och visst är det så, man saknar den man tycker mycket om. Jag är SÅÅÅ tacksam att jag har fått Sören och våra döttrar och att vi är en familj. Gud är god.

Ulrika