Grattis på 1-årsdagen vår älskade lilla Lydia!

För precis ett år sedan satt värkarna igåg kl 01 på natten. Vid 01:20 väckte jag Sören och en timme senare stod vi utanför Södertälje sjukhus, Klockan 9 var hon ute och vi fick äntligen träffa den person som hade legat i min mage i 9 hela månader. Hon hade en kalufs som en ryamatta och den finns fortfarande kvar.



Jag har nog klippt henne c:a 5 gånger och då pratar vi om några centimeter varje gång. Vi har haft ett underbart år tillsammans då vi fått lära känna henne ordentligt.
Esther tyckte verkligen om henne från första stund och ville hjälpa till att ta hand om henne



Lydia 2 månader gammal i sin coola frisyr.



Nu ser man verkligen att de redan kan ha kul tillsammans. Jag vet hur underbart fantastiskt det kändes första gången Esther ville lägga sig bredvid Lydia i babygymmet. Esther tittade på henne med stora ögon och log och så låg de där och svängde på leksakerna som hänhde i gymmet. Det var första gången son jag fick en förnimmelse hur det kommer tatt kännas att se sina flickor leka tillsammans. Nu hoppar Lydia efter Esther när hon gör något spännande och Esther har precis kommit på att hon kan skylla på Lydia om det tex är repor på en dvd-skiva. Är det ett veck på en sida i en bok säger hon genast:-Mamma det är nog Lydia. Jättepraktiskt att ha en lillasyster ibland.

I somras var det så mysigt att fotografera Lydia och (naturligtvis Esther också) ute. Jag köpte en ny kamera så naturligtvis har mina tjejer fått fortsätta vara mina modeller.



Lydia med sin älskade storasyster Esther som alltid vill henne så väl.



Några bilder har jag även låtit ta hos en fotograf och en kan ni se här.



En liknade bild tog Esther och jag hos Stjärnfoto så naturligtvis ville jag låta Lydia få en mor /dotterbild också.



I lördags innan Lydia blev sjuk hann vi leka ute i snön hela familjen. Tänk att vi har varsin pulka att dra med en underbar dotter i varje.



Lydia ute i snön.



Så idag, dagen före julafton så fyller våran lilla Lydia 1 år och hon är alldeless prickig.
I söndags misstänkte vi urinvägsinfeltion så jag ringde vårdguiden som sa att vi genast skulle ta henne till barnakuten. Hos små barn är det lätt att urinvägsinfektion går upp i njurarna. Så hon och jag åkte iväg i värsta snöovädret men som tur var gick det bra.
Väl hemma igen började prickarna komma och nu är hon full av dem främst på rygg, nacke, mage och hals. Men trots detta skall det bli lite 1-årskalas för farmor, farfar, mormor. Tyvärr blir det ingen krubbsamling i kyrkan för hennes del på julafton men det kommer ju fler år. Natten till hennes födelsedag var bedrövlig. HOn får ju tavegyl mot klådan och den blir man väldigt trött av men i natt fick den nog motsatt effekt. På eftermiddagen igår trodde jag att hon höll på att somna men hon höll sig till 20:30 och sov då 1,5 timmar sedan skrek hon och ville ABSOLUT inte ligga ner. Kanske kliade det på ryggen??? Vem vet. 00:30 gick vi i alla fall och lade oss och hon snurrade runt som en propeller till klockan var bortåt 03. DÅ gick jag upp och ringde vårdguiden men de kunde inte ge mig så mycket råd. Sedan domnade hon bort runt 04 men oj vad hon skakade i kroppen hela tiden så jag var faktiskt rädd att det var feberkramp på väg. Vi var vakna igen vid både 05, och 06 och klockan 8:15 ville hon upp. Hur kan man vara så pigg med all tavegyl i kroppen, det är min stora fråga??? Nu skall jag slänga mig på sängen soh försöka sova en stund innan jag skall fixa en födelsedagstårta.



Ulrika