Vi har varit på sommar OAS i Borås!

Eftersom många brukar fråga mig vad OAS är förkortning av så kan jag börja med att berätta att det inte är förkortning av något utan är just en OAS för de som gillar lite annat än en gammal torr trist söndagsgudstjänst (kanske lite vågat uttryckt av en diakon men även jag kan tycka det ibland). Det är inte en församling utan en karismatisk förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Och vad innebär det kanske någon av er som läser undrar: Det har en biblisk Jesuscentrerad förkunnelse på Luthersk grund. Andens gåvor får ofta vara i funktion. Det finns ofta tillfälle till personlig förbön, man kan bli smord med olja för inre och yttre helande, det finns tillgång till bikt, profetians gåva praktiseras mm. Aha, det låter frikyrkligt kanske någon tycker men samtidigt så finns liturgin som en självklar del i mässan och man använder svenska kyrkans ordning vid gudstjänsterna och de präster som är med arbetar vardagsvis i en vanlig svenska kyrkanförsamling. Ja detta var mitt försök att förklara vad det kan innebära att vara på ett OASmöte. På eftermiddagarna kunde man gå på olika seminarium och det fanns verkligen väldigt många intressanta föredrag att gå på. Själv hann jag gå på ett tillsammans med Lydia som handlade om våra relationer, mycket intressant föreläsning och som tur var verkade Lydia också intresserad så hon satt länge tyst och smaskade på sina majskrokar.
Jag vet att OAS rörelsen verkligen månar om barn och barnfamiljer men detta år när vi åkt med två barn uppskattade vi verkligen att det fanns både en hel hall för småbarn med massa leksaker och barnmöten med fullt ös i en annan sal. Barnen tas verkligen på allvar och det är inte någon "klipp och klistraklubb" som erbjuds för barnen utan de får också undervisning, lovsång (läs rockenroll, hörselkåpor behövdes för de minre barnen) och förbön i sina egna samlingar.
Vi turades om att vara i hallen med barnen när de inte satt på en filt och lekte i den stora salen medan vi försökte ta del av det som gavs oss vuxna.

Ribbstolen i bakgrunden var mycket uppskattad av Esther. Just när jag tog bilden var

" lektiden" slut så alla andra barn hade gått därifrån.

Samtidigt som det stora mötet hölls så pågick även ett ungdomsOAS som denna dag var med i stora hallen. (Maria J kan du se dina barn på bilden?)

En trött med lycklig pappa bär gärna sin lilla dotter i famnen medan han lyssnar till förkunnelsen.

På lördagsförmiddgagen var det en stor festgudstjänst med nattvard. Jag har aldrig sett så många präster och diakoner i tjänst som vid samma gudstjänst förut. Nattvardsköerna är enormt långa även fast att de fanns väldigt många stationer. Många barnfamiljer var med som ni ser på bilen. Tror att det var flera tusen personer på denna gudstjänst. ( Som ni ser hänger de röda banden olika på de vitklädda personerna. Kvinnan till vänster har bandet snett över axeln, det betyder att hon är diakon. mannen har det röda bandet som ett ok över axlarna, det betyder att han är präst)

Processionståget var väldigt långt med alla präster och diakoner men för att kunna betjäna tusentals människor och ge nattvard så behövdes det.

En dag hittade vi på något helt annat. Vi åkte till Knalleland och kikade i affärer( Sören hittade faktiskt några han ville gå in i helt självmant). Medan jag var på Lindexrean hittade Sören och Esther ett slags lekland som heter Hoppborgen. Där var vi ett tag så att Esther fick springa och hoppa av sig, en för Esther mycket uppskattad stund. Lydia fick nöja sig att sitta på pappas arm och kika in genom nätet på storasyster.

När tiden var slut ville Esther ABSOLUT INTE gå därifrån.

På kvällsmötena spelas mycket bra musik till mammas stora gädje men det är lite väl hög volym för Lydia så hon fick ha hörselkåpor på sig under lovsången.

Till vår stora glädje kom våra vänner Eva och Lennart Hansson från Timrå också ner till Borås och var med på OASmötet. Vi bodde vägg i vägg på hotellet och vi åt tillsammans och det kändes så roligt att få träffa några kära gamla Timråvänner igen. Att de dessutom är så otroligt barnkära och gillar att bära och köra barn i vagn var perfekt för oss trötta småbarnsföräldrar. Att det ibland finns 4 händer till underlättar otroligt mycket. Tusen tack Eva och Lennart för alla hjälp med barnen. Här på bilden målar Eva och Esther i en målarbok medan vi samtidgt försöker lyssna på vad förkunnaren har att säga denna kväll.

Något som är speciellt för OAS är att det viftas mycket med flaggor. Konstigt tycker en del men de brukar förklara det med att om Kungen kommer på besök så brukar många stå med svenska flaggan och vifta. Här på mötena är den storsta kungen av alla inbjuden, Jesus själv och det är för honom vi flaggar då. I Bibeln står det om att vi skall lyfta baneret för kungen, så det är inget nytt påfund direkt. Sedan står de olika färgerna på flaggorna för olika saker. Tyvärr har jag inte det i huvudet och jag är för trött för att ta reda på det just nu.

Esther blev i alla fall en mycket aktiv och intresserad lovsångsflaggare.

På fredagen träffade vi och umgicks med Sörens lärare från internatskolan i Hua-Hin i Thailand, Eva och Claes, som kommit för att delta i OASmötet. De bjöd oss på en god lunch och trevlig gemenskap. Tack Eva och Claes, det var verkligen roligt att träffa er igen. Efter några dagar och nätter var det dags att packa ihop allt igen och styra kosan mot Nykvarn. Som tur var sov tjejerna länge denna morgon så vi hann packa utan deras hjälp, vilket underlättar en hel del.

Efter lördagens festgudstjänst med mässa ( nattvard) packade vi in oss och bagaget i bilen och for hem. Här säger Lennart Hansson hel då till Lydia.

Tack också farmor Inger och farfar Jörgen för att ni var med oss och hjälpte oss med tjejerna.

Vet inte om det var förbönens makt eller något annat som gjorde att båda tjejerna som väldigt mycket denna dag så vi körde på medan de sov. I Jönköping fick Lydia mat och vi fikade. I Norrköping blev det en matpaus för oss alla då vi sträckte på benen och handlade lite nya majskrokar på ICA MAXI ( Tänkte då på dina storhandlingar Camilla) som skulle underhålla Lydia de mil som va kvar. Vid 20-tiden var vi hemma och oj vad jag har njutit av att vara hemma igen. Vi har haft 3 underbara familjedagar då vi bara njutit av att vara tillsammans hela familjen i så mycket lugn och ro som man kan ha med två småbarn.

Ulrika