Mors dag! (Sören gästbloggar)

Idag fick flickorna tillfälle att påminna mamma om hur värdefull hon är för dem. Tänk att deras mamma har sett efter dem båda varenda dag av deras liv hittills. Ett rekord i vår familj, tror jag.

I morse gav Esther en present till mamma som hon hade valt ut på affären dagen innan. Hon fick välja mellan ett spa-set och en massagemojäng, och valde massagemojängen. Paketet väl öppnat ville inte Esther alls massera mammas ömma rygg med den, utan insisterade på att det var en Skalmanpall, minsann, och hade tids nog kört slut på batterierna. Jag fick aldrig riktigt klart för mig vilken glädje Skalman fick av det.
För pappas del så fick han påpeka att om de hade haft en frukost-på-sängen-bricka i affären så hade mamma fått det – frukost på sängen – den morgonen. Tanken får räknas i år.

På mammas dag hade vi först tänkt att välja mellan att dra åstad för en picknick ute vid Taxinge slott - där brukar ju vara så fint – eller åka in på utomhusgudstjänst på Lindängen. I stället ringde onkel Jarl, på det vis han gör ibland, och meddelade att han och Ulrika (inte Esthers & Lydias mamma) genom slumpens nyck och försynens spel faktiskt skulle få tillfälle att inte susa förbi på sina jojo-färder längsledes vårt avlånga land, utan parkera en stund och titta in. Det blev sopplunch i skuggan på baksidesaltanen. En aning för mycket bulgur i soppan, vi får pytsa i lite mer buljong. Lydia sov och var så där docksöt då. Esther kinkade – hon har haft en lite mysko dag – förmodligen mest för att hon var hungrig. Hon har ännu inte riktigt på ett analytiskt plan resonerat sig fram till den formidabla lösningen att stoppa mat i munnen i sådana lägen, utan väljer istället att demonstera mot ALLT. Nå, som vanligt hade hon emellertid hunnit bli sitt vanliga charmiga själv igen när det var dags för gästerna att åter färdas vidare på sin jordevandring. Det var ett mycket angenämt besök och möte. Och sällsynt. Jarl hade både klippt och rakat sig sedan sist.

Det har varit varmt idag. Andra normala dagen hittills i år, tycker pappa Sören. Så här ska det vara 3-4 månader i sträck för att vinterångesten ska vara späkt. Undras om man får uppleva att värmen når kroppstemperatur i Sverige någon gång i livet?

Esther somnade på skötbordet när pappa höll på att klippa tånaglarna. Jag hann inte ens med att måla på nagellack som jag hade mutat henne med... Klockan var 19. Konstig känsla när vårt barn lägger sig som andras (normala) barn, tyckte vi, men risken är att hon vaknar svintidigt imorgon bitti. Lydia somnade vid sin normala tid 20:30. Pappa har ägnat ett par timmar åt strykning samtidigt som tittning på dokumentärfilm. Nu är det dags att låsa och släcka och förpassa sig till medvetslösheten. Hoppas det blir några timmar.

Vi avslutar med att tacka för att Gud valde världens bästa mamma för Esther och Lydia fick komma till. God natt, mamma.