Tänk vad tiden rullar på fort. Jag försöker verkligen njuta av varje dag tillsammans med mina underbara små prinsessor. Jag har så svårt att förstå att vissa vill lämna sina barn till dagis så fort som de får möjlighet. Tänk vilken gåva att få vara den första som får se dem göra nya framsteg i livet.
I dag är det två år sedan vi fick bära fram vår förstfödda till dopet i Hagabergs kapell i Södertälje. Där fick vi tacka och be för vår dotter tillsammans med våra föräldrar, släktingar, vänner församlingen och Esthers faddrar Anna och Uffe. När vi funderade på vem vi skulle tillfråga om att vara faddrar till vår lilla dotter kändes det ganska självklart att fråga Anna och Uffe och vi blev så glada när de sa ja. De är människor med bra värderingar, de är trodende, de bor nära oss så att Esther får en naturlig kontakt med dem. De har tre fantastiska barn som Esther gillar att leka med, ja vilka skulle kunna vara bättre än familjen Ceder. När vi började fundera på Lydias dop och vilka vi skulle välja som faddrar till henne så kändes det så naturligt att fråga samma familj denna gång. Jag sände iväg ett mail till min förra kyrkoherde där jag arbetade i Timrå och frågade om man kan ha samma faddrar till sina barn och hans svar var att om man hittat bra faddrar så fråga dem igen så det har vi gjort. Till vår stora glädje har de svarat ja på vår förfrågan så idag var hela familjen Ceder här och åt middag med oss och firade Esthers dopdag och samtidgt hann vi med att prata lite om Lydias dop.
Två bilder från Esther dopdag den 11:e mars 2006.
1 kommentar:
Det är en ära att få vara fadderföräldrar till era fina tjejer många kramar //Anna
Skicka en kommentar