Lite sena kvällstankar!

I morse var det det hela -15 grader när jag tittade på termometern. Vår ESther gillar inte när det är minusgrader så att gå ut och leka var det aldrig tal om. På förmiddagen tog pappa med Esther till jobbet och hälsade på och då hade jag tänkt att hinna sova lite medan Lydia sov. Hon hade dock helt andra planer och ville vara vaken och vara med mig. Under förmiddagen då de andra var borta sov lillgumman 10 minuter och då hann jag med att ringa till tidningen och fixa en födelseannons. Efter lunch hade vi bestämt att Esther och jag skulle ha "mammatid". En pojke som vi känner fyllde år på nyårsdagen så vi tog på oss massa kläder och traskade bort till hans hus för att lämna en liten försenad födelsedagspresent och att gå dit gick bra trots kylan som dock bara var -11 grader då vi gick. Vi blev inbjudna på fika som vi tackade ja till och jag hoppades att jag skulle lyckas hålla Esther vaken till vi kom hem för att vi senare skulle få en tidig läggning och lite egentid som föräldrar. Esther gick snällt bredvid och höll mig i handen men helt plötsligt snubblar hon och när jag reser henne upp märker jag att hon sover. Tur att jag hade vagnen med mig men där insåg jag snabbt att vår tidiga kväll försvann bort. Det är tydligen fortfarande för tidigt att sluta helt med att sova middag. Vi var borta i 2,5 timmar och jag trodde att Sören fått massor med egentid när jag kom hem men så var det ej. Till och med lunchen stod kvar på köksbordet för Lydia hade endast sovit 10 minuter på den 2,5 timmarna vi var borta. Vi som trodde att vi fått ett barn som gillar att sova en aning mer än Esther gjorde men nu börjar vi fundera. Annars brukar hon sova flera timmar i sträck, äta massor och sova igen.
Vi är dock så otroligt glada och tacksamma att vi fått dessa två fantastiska döttrar som hittills till utseendet är olika. Denna lilla nykomling har en enorm kalufs som är så mysig att klappa. Hon är också större och längre men det skall bli så spännande att se hur hon ser ut om några månader. Ibland sitter jag och min Sören och fantiserar hur livet ser ut om 5, 10, 15 år. Vilka gåvor och intressen har våra barn? Blir det barnkör och balett eller karate och somning som vi kommer att skjutsa dem till? Sören har redan börjat öva på alfabetet med Esther för att göra henne intresserad av läsning så vi får se hur det går. Att lära henne engelska och lite thai är också hans mål. Eftersom jag själv inte är något "språkgeni" är jag mycket tacksam att Sören vill ge våra barn det intresset. Att berätta för våra barn om den Gud vi tror på är också viktigt för oss. Esther kan be hela "Gud som havet " nu och hon är alltid väldigt målmedveten när vi på kvällarna frågar vem vi skall be för. Ofta är det samma personer men ibland nämner hon någon helt oväntad person. Igår gav hon sig inte förrän vi hade bett för både Bamde, Skalman, Skutt, Pippi, Tommy och Annika så förbönsämnena varierar. Vi ber dock som deras mamma och pappa att de skall få lära känna den Gud som skapat dem båda så omåttligt underbart.

Kvällshälsningar från en trött men lycklig Ulrika