Första luciatåget på dagis!

Efter mycket diskussioner fram och tillbaka fick pappa ge med sig och ställa väckarklockan på 5.
Eftersom jag vaknade redan innan klockan gick jag och duschade först. Redan klockan 6:30 ville de att vi skulle lämna in barnen på dagis. Jag hade sagt till personalen att OM vi kommer så......
Vem tror ni kom först av alla? Jo ni gissade rätt, 6:25 klär vi av Esther på dagis och satte på lucianattlinnet. Kronan och röda bandet ville hon abslout inte ha på sig så det satte jag i fönstret och så sa jag till personalen att OM ni lyckas få på det innan tåget vore det roligt men går det ej så gör det inget. Både pappa och ja sa hej då och gick in i rummet där luciatåget skulle sjunga och det var inget problem.
När de väl kom in efter att vi suttit och väntat och väntat så hade Esther både kronan och det röda bandet i midjan. Esther satt tryggt i fröken Lenas famn och bara tittade och tittade på alla barn som var tomtar, pepparkaksgubbar och lucior. Jag trodde att hon skulle se mig direkt och bli ledsen men jag tror hon hade så myclet annat att titta på att hon ej letade efter mig.

Esther sitter i mitten i Lenas famn.

Efter att de sjungit färdigt i salen vi satt i så skulle de gå vidare till nästa sal där andra föräldrar väntade och då tror jag att hon såg mig. Då såg hon ut som ett russin i ansiktet och jag trodde hon skulle komma springande men hon följde snällt med Lena till nästa rum.

Nu kommer alla lucior tillbaka efter att de sjungit färdigt.

Efter fikat vi blev bjudna på på avdelningen så blev det kuddkrig på den stora hoppmadrassen.

När jag väl skulle gå gick det hur bra som heöst och Esther lekte

glatt vidare med de andra barnen. Pappa hämtade Esther efter lunchen och kom hem med henne sen. Eftersom hon gått upp så tidigt trodde jag hon skulle sova redan när de kom hem i bilen men ack, ack. "- Vill inte sova mamma" sa hon säkert 50 gånger när jag försökte lägga henne i sängen så jag satte på Pippi på videom och så låg vi i vängen. Jag trodde att hon skulle somna direkt men efter 45 minuter föreslog jag att vi skulle säga bye, bye till Pippi och det gick hon med på. Då vände Esther på sig och somnade direkt. Att väcka henne efter 45 minuter var lika svårt som att få henne att somna. Undrar hur det blir i kväll.

Ulrika