Öroninflammation IGEN!

Förra veckan på onsdagen märkte vi att Esther hade fått feber så då blev det inget dagis. I helgen gick febern bort men då började hon hosta i stället och på söndag kväll var hon jättesnuvig. Natten mot måndagen var ej rolig och jag fick en tid på vårdcentralen till Esther. Läkaren tyckte att vi kunde vänta en dag för att se om hon verkligen behövde inhallera där. Jag frågade även om han kunde titta i hennes öron och till min stora förväning så gallskrek inte Esther denna gången. Båda öronen var röda men han ville ej ge pencilin utan invänta några dagar. Denna natt var inte heller rolig. Först så hostar hon så hon håller på att kräkas när man lägger henne i sängen och när hon väl somnat vaknar hon efter kanske en kvart för att hon hostar så mycket. SÅ håller det på i några timmar innan hon kommit in i djupsömnen. Sedan vaknar hon någon gång runt midnatt och SKRIKER otröstligt. Ena stunden vill hoon klänga sig fast i min famn för att en sekund senare vilja lägga sig i sängen och så växlar det. Hon skriker så mycket att man ej får något svar på om hon har ont någonstans. PÅ morognen när jag frågade om hon hade haft ont någonstans på natten då hon skrek pekaade hon på öronen och sa ont i öronen. Stackars liten, jag vet ju själv hur ont det gör att ligga ner när man har ont i öronen. På eftermiddagen ringde jag vårdcentralen för att fråga om de skall göra något åt öronen eller ej. Fick en tid 10:00 i morgon för att kolla om de blivit bättre eller sämre . Tre öroninflammationer på en dryg månad är ej roligt. Nästa vecka har vi valt att vaccinera Esther mot bl.a öroninflammationsbakterien. Hon är ju född precis i gränsen för att de skulle ha ingått i det vanliga vaccinationsprogrammet men som sagt väljer vi nu att göra det själva. En barndoktor har skrivit ut recept på vaccinet och den bvc-sköterska vi har lovat att ge henne det om vi själva betalar och hämtar ut det. Sören får följa med henne den gången för jag har så svårt för sprutor och speciellt när det är min lilla prinsessa som skall bli stucken. Tur att pappa Sören inte är lika känslig. Jag har nog att tänka mig alla stick jag själv skall få i somband med nästa förlossning som nu inte alls är långt borta. Önskar att denna natten blir lugn.

Ulrika