Min vän Ann-Sofi och jag!

I början av veckan som var kom min väninna Ann-Sofi hit och hälsade på oss. Hon är den vän som jag haft längst i livet. Våra mammor gick på samma "mammagympa" som gravida och så bodde vi nästintill grannar. Jag var dagbarn hos Ann-Sofi i flera år, vi gick på lekis och i låg och mellanstadiet tillsammans innan vi flyttade till Enhörna inför att jag skulle börja i 5:e klass. Även fast att vi flyttade så fortsatte vi att hålla kontakten och träffades ganska ofta. Pendeltåget mellan Älvsjö och Södertälje station användes flitigt. 1983 fick vi vår första idol och jag kan idag glatt erkänna att vi var ganska galna ibland. Vi sparade båda på Carolabilder och vid ett tillfälle så gick Ann-Sofi och jag ut och hämta pappkassar med tidningsinsamlingar i hyreshus som vi släpade hem med någon van till Ann-Sofi. Vi tyckte det var ett fantastiskt sätt att söka efter Carolabilder vi kunde klippa ur och spara. Hennes föräldrar var dock inte alls så glada åt vårt "projekt". I alla dessa gamla DN, Expressen och Aftonbladet som det mest var så bläddrade och bläddrade vi och letade bilder på Carola. Ibland kunde det vara så att det fanns en liten reklambild i slutet av tex Expressen för tex Hänt i veckan och på den lilla bilden kunde det finnas en bild på Carola som kunde vara c:a 1,1,5 cm och dessa klippte vi också ut. Det var denna tiden i vårt liv väldigt viktigt hur många bilder man hade på sin idol. Vi hade båda ett system där vi hade en slags räknemetod få vi visste hur många bilder som kom innanför dörren till våra rum. Inga bilder fick passera innan det hade antecknats med ett streck på räknelistan. Jag kan glatt erkänna att summan passerade 10 000 bilder i mitt rum. Vissa väggar var tapetserade med A4 bilder av Carola. När väggarna var fulla försökte jag att hänga plancher i taket med häftmassa men det gick faktiskt inte så bra. Det blev rena hängmattorna som till slut rasade ner. Vid denna tidpunkten i mitt liv bodde vi i Enhörna prästgård och när vi skulle flytta därifrån kan jag säga att jag fick skrapa mycket häftmassa från väggarna. Ann-Sofi och jag byggde även ett Carolahus av gamla glasfönster och snickrade ihop en flaggstång och skapade en Carolaflagga som vi faktiskt lyckades hissa upp. När det kom höststormar så rasade Carolahuset ihop och det blev massor med glassplitter i gräsmattan. Det var inte roligt att ta hand om det men vi hade väldigt roligt undertiden vi höll på med detta projekt. Vi satt också på pastorsexpeditionen och skapade Carolatidningar. Där fick vi snällt låna skivmaskin och kopieringsmaskin, allt för att det skulle se proffsigt ut. Jag minns också många olika broderier som jag sydde med texter från någon Carolasång eller något bibelord. När de var klara åkte vi till Carolas fanclub som låg vid Aftonbladet i Stockholm och lämnade det som presenter till Carola. Minns ett tillfälle när vi kom dit och fick komma in på hennes kontor. Där såg jag ett annat broderi hänga på hennes anslagstavla som jag hade skickat till fancluben tidigare. Det var lycka.

 

Ja det finns mycket mer att berätta om vår "Carolatid" men nu så skulle Ann-Sofi på en jobbresa till Göteborg och kunde kombinera det med ett besök här. Ann-Sofi, jag är verkligen jätteglad att du kom. Ann-Sofi är fotograf och fotograferade mat i Göteborg som skall komma med en kokbok framöver. Eftersom jag själv har en del tankar på att försöka fixa en egen hobbystudio i källaren var det perfekt att kunna få proffstips när det gäller förslag på inköp av studioblixtar mm.

 

 

Ann-Sofi och Ulrika

 

Samma tjejer c:a 31 år tidigare.

 

Likadana rosa overaller med Carolas främlingkort på bröstet och vita benvärmare.

Visst var vi snygga!

 

Önskar er en fin vecka.

 

Ulrika

 



Melodifestivalmikrofonpinnen i skogen!

I helgen var vi på en familjepromenad i skogen. Jag behövde öva lite på olika blädartal och slutartider inför fotokursen jag skall på i morgon torsdag och Esther ställde snällt upp som modell, under förutsättning att vi skulle gå till en "melodifestivalmikrofonpinne"som hon hittade i skogen förra gången vi var där.

 

När vi hade hittat " melodifestivalmikrofonpinnen" så var Esther först ut att sjunga sin sång. I denna lek gäller det att sjunga en av sina favoritlåtar från melodifestivalen och så skall de andra gissa så fort som möjligt vilken sång det är. Här sjunger Esther Heartbreak hotel.

Och  var det dags för låt nummer två, Tell the world I´m here. Lydia var nöjd att titta på och är inte alls lika intresserad av melodifestivalen som Esther.

Pappa Sören fick snällt också ställa upp i leken. Här framförs låten: Jag reser mig igen, med Torsten Flink, nej jag menar Sören Algesund.

Det här blev nog favoritbilden på Esther från min fotostund., taget med ett 85 mm:ers objektiv.
Tack mamma Ingrid att du åkte till söder och hämtade upp det åt mig.

Så fick Sören ta en bild på sin fru också.

Idag promenerade jag och lämnade tjejerna på skola och förskola och nu är det en lugn förmiddag hemma eftersom jag skall jobba till sent ikväll. Önskar er en fin dag.

Ulrika

Skogspromenad och små små fröer!

Igår eftermiddag tog jag Lydia och min kamera och gick på en promenad i skogen som ligger några hundra meter från oss. Det är livskvalitet för mig. Och äntligen har vårjackan och gympaskorna åkt på. Det känns härligt att kunna göra det när man ser bilder på FB från vänner i Stockholmstrakten som har fullt med snö på sina tomter. Lite fördelar finns det allt med att bo på den här sidan av landet.

 

Här använder Lydia sin mössa som en plats för uppsamlade småkottar som skulle ha med hem.

 

 

Och så tog jag en bild på oss två tillsammans.

Idag blev det en tripp till Bauhaus där vi köpte blomfrån och jord och lite annat. Tjejerna tyckte det var roligast att provsitta de stora åkgräsklipparna

 

 

När vi kom hem skulle vi plantera våra frön vi köpt. Jag hade redan ett litet miniväxthus i källaren men köpte ett till eftersom det brukar vara så mycket frön i en påse TRODDE JAG.

 

Oj vad vi blev besvikna när vi öppnade de två påsarna vi köpt. Vet inte ens om nu kan ana de små fröna på bilden.

I den sista påsen var det typ 24 så frön. Jag fyllde inte ens en av de små västhusen så i morgon får vi åka till City Gross och köpa två påsar till för här skall nu odlas.

 

På hemväg från simskolan igår hade Esther och jag följande konversation som gällde valet av fredagsmysfilm:

 

-Mamma, kan vi se på Rio?
-Men gullunge, den är inte mammas stil, kan vi inte se på något annat?
-Men mamma den innehåller ju både vänskap, kärlek och musik, det brukar ju du gilla.
Vad skulle mamma svara? Dottern har i alla fall "pejl" på vad mamma tycker är viktigt när det gäller filmval.

 

Nu är det snart natti natti här hemma för de två små.

 

Allt gott  Ulrika

Före och efter.

Inför påskhelgen då vi städade ordentligt passade jag på att ta lite bilder som jag kunde jämföra med, innan vi renoverade. Det var mycket planering och funderingar innan det blev klart men så här ser det ut nu. Allt är fortfarande inte klart som ni kan se på en del bilder men nu när min man börjar komma ut vinteridet så kanske det kommer att hända saker.

För vår familj var det allt för lite skåp så vi gjorde om allt så det blev mer plats för våra saker. Och JA vi slängde och skänkte bort massor av saker innan vi flyttade från vårt radhus i Nykvarn, men vi behövde ändå mer plats.

 

Taket fick vara kvar men annars är allt utbytt. Vi funderade mycket innan vi valde tapet men vi blev faktiskt nöjda. Det får dock bli vita gardiner i olika variationer när jag vill byta.
Sören ville ha en köksö och jag ett stort matbord så det var mycket samtal innan vi bestämde hur vi ville ha det. Det gäller att ge och ta när två skall bestämma och det gjorde vi verkligen och båda blev VÄLDIGT nöjda. Vi sitter nästan alltid vid detta bord när vi äter och är bara vår familj. Har vi gäster sitter vi det stora i vardagsrummet.

Så här såg köket ut från andra hållet. Det fanns en vägg med skåp innan dörren ner till den mörka källaren. Den beslutade vi oss för att ta bort för att få det mer öppet och luftigt. Även väggen ni ser till höger togs bort och stöttades upp av en limträbalk.

Helt plötsligt kändes köket mycket större men vi fick verkligen fundera på vad vi skulle ha för slags räcke innan vi bestämde oss. Vår mäklare Jan-Erik tipsade oss om denna idé som vi föll för.

Så kommer vi till vardagsrummet. Jag kan säga vi verkligen upptäckt hur alla fotografer som fotograferar husobjekt som skall in på Hemnet har vidvinkelobjektiv. NI set bara här hur långt rummet ser ut. Likadant tycker jag det är med alla kök där bredden på kyl och frys ser JÄTTEBREDA ut. Allt brunt runt alla fönster och altandörr håller på att bli vitt. Vi har just insett hur otroligt bruna även alla snören till persienerna är så det blir nog en annan lösning för ett solskydd.

Jag tittade inte på mäklarbilderna innan jag tog mina egna så det är tyvärr inte samma vinklar men jag tror ni kan se i alla fall.

Den öppna spisen är vi väldigt glada över och Sören är en höjdare på att elda och få det mysigt.
Väggen till vänster togs bort helt som ni kunde se på köksbilderna förut. Dörrarna fick vi tyvärr ta bort för att det skulle finnas någon stor vägg att ställa mitt stora köksbord emot så där byggdes en hel vägg i stället.

 

Här sitter vi om vi är många som skall äta. Bokhyllan till vänster skall verkligen städas men ibland är det inte lätt att veta var man skall ha tex filmer som används ganska flitigt här hemma. Hallen och skåpen borta i vänstra hörnet är vårens projekt, eller i alla fall ett av dom.


Här nedan kan nu också se vår öppna spis.

Idag lördag är min tanke att åka och handla jord och lite fröer så vi kan planera och odla fram lite blommor inför sommaren. På baksidan har vi ett växthus som vi tyvärr inte använde så flitigt förra sommaren. Just nu funderar jag på att lägga plattor i det och ha stora krukor och hyllor  i stället för att odla direkt i jorden på marken för det är så dålig jord där.  Tjejerna leker med lego i vardagsrummet och Sören laddar för en liten shoppingtur.

Allt gott

Ulrika

Livet blir inte alltid som man tänkt sig!

Livet blir inte alltid som man tänkt sig, eller hur är det för er mina läsare?
För några veckor sedan träffades jag och min väninna Lotta på en lunchrestaurang inne i Göteborg. Vi satt där i tre timmar och åt men mest pratade vi. Vi delade tankar om framtiden och vad vi hade för planer med våra familjer. Vi sa också att vi är så tacksamma för de fina män som Gud gett oss båda. Sedan pratade vi om våra barn och hur fantastiskt ( men också ibland påfrestande) det är att vara förälder. De tre timmarna gick snabbt och vi skiljdes åt vid centralstationen, med en plan om att kunna ses snart igen men våra familjer.

För två veckor sedan fick Lottas man en livshotande hjärnblödning och livet förändrades på en sekund. Eftersom det var mitt i natten och de har tre sovande barn i huset fick hennes man åka iväg ensam med först ambulans och sedan helikopter. Sedan följdes många dygn och ovisshet, men många med mig hade ett stort hopp om att Gud skulle hela denna man som endast var 39 år. Så kom påskhelgen och jag hade en stor förväntan att denna kraft som finns i Jesus uppståndelse skulle göra ett under med C. På kvällen i måndags fick han somna in för gott och lever nu tillsammans med sin himmelske Fader i en underbar värld där lovsånger ljuder vid Guds tron. C var en fantastisk man som var otroligt allmänbildad. Hade jag frågor om datorer, försäkringar, olika sparformer, husbyggen och diverse olika teologiska funderingar så var C en perfekt man att väna sig till. Under min studietid på Ersta delade jag många teologiska funderingar med honom. Inte för att vi tyckte lika i allt men för att han var så duktig på att se saker från olika synvinklar.

Lotta och jag bodde grannar när vi hade köpt våra första lägeheter i Södertälje och vi gick ofta kvällspromenader tillsammans efter våra jobb då vi pratade och fantiserade om framtiden och hur den skulle vara. Lotta var säker på att hon skulle gifta sig med en pastor och så blev det. Efter några veckors bibelskola uppe i norr fick jag veta att det fanns en mycket trevlig och sympatisk man som hon trodde att hon ville dela livet med. Så blev det och när de gifta sig i Nykvarn fick jag förmånen att vara deras bröllopsfotograf.

Sedan kom deras första son men precis innan dess hade de öppnat upp sitt hem för en pojke som behövde ett tryggt hem och trygga föräldrar. Efter 1,5 år fick de ta emot en son till och efter några månader flyttade de till Hönö där C var föreståndaer i Pingstförsamlingen. När vi skulle flytta hit kändes det väldigt bra att ha en väninna sedan ungdomsåren som redan fanns här i närheten. För ett tag sedan var vi och hälsade på dem som familj och fick då se deras fina nybyggda villa.

Att C idag lämnat Lotta och tre pojkar känns så ofattbart. När jag idag läser på C:s facebooksida inser jag hur otroligt omtyckt han var av så många olika slags människor. Det är vänner från diverse församlingar, pastorer och partikamrater och många fler som sörjer att han lämnat den här jorden.

Igår fyllde Lotta 40 år och när jag slog numret på min mobiltelefon visste jag inte ens vad jag skulle säga till henne när hon svarade, men det blev ett fint samtal med många tårar. En sak som hon säger och som hon skrivit under sjukdomstiden är att GUD HAR LOVAT ATT ALDRIG ÖVERGE HENNE ELLER POJKARNA. Nu får alla som finns runt familjen och alla som vill hjälpa till i bön be om Guds gränslösa välsignelse och beskydd för familjen som finns kvar.
VARFÖR, kan man fråga. Hur har Gud råd att låta hans egen tjänare gå vidare endast 39 år gammal?
Inga svar finns MEN GUD HAR LOVAT ATT HAN HAR ALLTING I SIN HAND.

Avslutar med en fantastisk som som ger ett fantastiskt hopp för dem som tror på Herren

"Vi ska ses igen"

Livet kan vara vackert som en sommardag
där himlen är fri från varje moln
men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar
det känns en iskall vind
Alla har vi haft någon som vi hållit av
som varit en del av våra liv
Men den som var vår älskade, vår bäste vän
finns inte längre kvar

refr.
Jag har en tro
som ger mig tröst och styrka
att vi ska ses igen när tiden tagit slut.
Trots att skiljas var så svårt
så vet jag att du lever i ett ljus
i det hemmet som vi kallar Faderns hus

Vi kan ej förklara livets hemlighet
aldrig nånsin förstå allt det som sker
men trots de frågor som vi har och inga svar
Gud är den som han är.
Vi har ett hopp som vi kan lita på
vi vet att det bär oss när vi dör
att bortom livet finns en annan dimension
det är vår säkra tro

Ref.

Vi måste lära oss att det liv vi fått
är några år som snart försvinner bort
Trots tvivlet som vi har
så lever hoppet kvar
det kan aldrig dö bort
som den kropp vi har fått
Vi får vara för evigt hos Gud

En ledsen Ulrika