onsdag 30 januari 2013

Vi drömmer oss tillbaka 6 år.

Idag är det en grå blåsig onsdag och jag är hemma med Esther som hade 40 graders feber förra natten. Under förmiddagen har vi suttit och tittat på fotografier på datorn från hon var liten. Ibland är det faktiskt mysigt att kunna ägna sig helt åt bara ett av sina barn. Det var så roligt att få berätta om bilderna och hur hon var som liten och hur vi som föräldrar tänkte och tyckte när vi fått henne. När jag ser på den här bilden ser jag en lycklig Ulrika som går som på små moln. Vilken kärlek att få hålla i sitt barn som man längtat efter så länge. När jag var 5 år började jag tycka om att leka och ta hand om små barn och det har hållit i sig hela livet. När jag var 15 bestämde jag mig för att gifta mig och få barn när jag var 23, men så blev det inte. Jag fick längta ganska många år till och jag kan ärligt säga att jag tittat på alla barnvagnar och babyoveraller som fanns innan Esther kom. Jag var lyrisk av lycka när jag för första gången gick in på Babyland för att titta på något till mitt eget barn. Jag hade varit där så många gånger innan för att bara njuta av att hålla i handtagen på vagnarna för att känna hur de kändes att dra. Innan Esther föddes stod den väntande barnvagnen i vårt gästrum och vid några tillfällen tog jag den för att gå och slänga alla gamla tidningar i pappersinsamlingen. Till och med det var underbart, då kan ni tänka er tanken när jag för första gången fick lägga Esther i den och gå ut på promenad. Promenaden blev inte lång eftersom jag hade ganska ont efter förlossningen men den är något jag fortfarande bär med mig i mitt hjärta. 9 barnvagnar har passerat vår familj och vårt hem, alla väl utvalda för olika situationer, Sören har snällt fått åka och hämta eller beställa på nätet eftersom jag vid flera tillfällen hittat de mycket billigare utomlands. Nu är jag inne i en "utvänjningsfas" ( till skillnad på invänjning) eftersom lillasyster också blivit så stor att hon inte behöver vagn mer. Kanske kanske lyckas jag stoppa ner henne i vagnen någon kväll i sommar, för att söva sitt barn på en kvällspromenad är blend det bästa jag vet. Jag kan säga att mina vagnar rullat många mil, men som sagt snart är det färdigrullat för mina egna barn. Men jag kör gärna andras barn och barnvagnar i flera år till.
Hittade även en annan bild på min väninna Chatarina och hennes son Erik. Det var så mysigt att ha vänner som fick barn ungefär samtidigt som mig själv.
Här hittade vi en bild på syssling Cornelia och Esther. -Oj vad liten hon ser ut, var Esthers kommentar när hon hittade bilden. Ja det är ju 6 år sedan Esther så hon har hunnit bli 6 år äldre precis som du själv.
I måndags hämtade jag Julia och hennes pojkvän vid tåget i Ytterby. Julia är dotter till en av mina väninnor från Södertälje som jag sjungit mycket tillsammans med. Jag har sett Julia sedan hon var bebis och passat både henne och hennes syskon många gånger. Nu kom hon hit i måndags för att få tips inför hennes och pojkvännens första resa till Thailand. Det var verkligen jätteroligt att få träffa dem och prata om livet och tillvaron och så Thailand förståss. Vi hittade även en bild på Julia och Esther som bebis när vi kikade på bilderna.
Avslutar dagens blogg med en familjebild från början av 2007. Allt gott Ulrika

tisdag 22 januari 2013

Gamla och nya vänner, vilken rikedom.

Hej! Nu är det länge sedan jag skrev någon blogg här. Blev lite less när det inte fungerar att ladda upp bilder i bloggen via vår stora dator. Nu provar jag att skriva på den lilla och då verkar det fungera, men här finns ju inte så många bilder så det blir trots allt en blogg utan bilder idag. Frågan om varför det inte fungerar att ladda upp bilder via den stora datorn förblir min fråga. Tänkte berätta om ett för mig viktigt möte för några veckor sedan. Ofta när man träffar andra familjer med barn så pratas det mycket om vad ens barn kan och hur bra de kan läsa, skriva, simma, klä på sig osv. Samtalen handlar ofta om hur många aktiviteter barnen har och hur snabbt de har att lära. För två veckor sedan var vi hembjudna till en familj som vi nu fått lära känna lite mer eftersom vi flyttat till Göteborgsområdet. (kan man kalla det så när man bor i Ytterby?). Familjen har tre barn som är precis i våra barns ålder och mamman och pappan är i vår ålder. När vi ätit middag tillsammans och barnen lekte på övervåningen började vårt samtal om hur det är att vara föräler till barn som är mellan 3-7 år. Blöjperioden är över och barnen kan gå själva men då är det annat som fyller ens tillvaro. Den här kvällen fick vi dela med varandra vad vi tycker är jobbigt och krävande med föräldraskapet just nu. Vi berättade om våra barn och ders egenheter och hur vi kämpar med olika saker. Att få säga till en vän:-Det här tycker jag är jobbigt och det här är jag så trött och less på, det betyder väldigt mycket för mig. Att vi alla fyra föräldrar älskar våra barn av hela våra hjärtan är det ingen som kan ta miste på. Att vi som familj får lära känna denna familjen mer och mer känns så positivt när det finns många fina familjer vi saknar från Nykvarn och Södertälje. I Ytterby finns också flera familjer som vi är jätteglada att fått börja lära känna. Att lära känna varandra och då i första hand som familj tar tid, men det gör det ju med alla sorters vänskap och den behöver vårdas för att växa. När jag flyttade från Timrå till Nykvarn efter 6 år då hade jag hunnit få en hel del nära vänner men då var det dags att gå vidare i livet. Det som är positivt är att de man byggt en djup vänskap med finns kvar i livet även om man inte ses så ofta. Nu har vi bott i Ytterby i 1,5 år och redan har vi lärt känna många vi vill kära känna mer, så det bådar gott. Genom barnen, kyrkan och mitt jobb har vi fått många fina möten som vi hoppas kan leda till en djupare vänskap. Tack Gud för alla nya fina människor både vi vuxna och barnen fått möta här där vi bor nu. Hjälp oss att ta hand om de relationerna och vårda vänskapen. AMEN. Ulrika

lördag 12 januari 2013

Besök hos släkten i Thailand

Nu gör jag ett blogginlägg som handlar om vår besök hos Sörens släkt i Thailand. Om ni undrar hur jag fick dit bilderna trots mitt problem jag beskrev i förra bloggen så har jag lagt in dem som HTML-filer och ser dem först när jag trycke på visa, jättekonstigt men jag får väl göra så. Efter att ha kikat igenom hur det blev med bilderna så konstaterade jag att texterna inte kommer bredvid rätt bild men det får ni ha överseende med. Jag tror ni kan räkna ut vilken bildtext som hör till vilken bild. HOppas det snart löser sig att lägga upp bilder på det gamla vanliga sättet. För andra gången så blev vi hämtade av Sörens " Kusin RÖD" som hon heter om man skulle översätta namnet till svenska. Den här gången kändes det lite familjärt när hon kom till vårt boende och hämtade upp oss i sin nya lilla fina bil. Äntligen fick vi användning för bilkuddarna som vi släpat med från Sverige. Inga andra bilar vi åkte hade bälten som kunde användas till kuddarna, men denna dagen fungerade det. Efter en timme var vi framm hos Sörens moster och morbror. De tog emot oss i huset som Sörens biologsika mamma låtit bygga. Vi fick grillad fisk med ris och lite annat som jag inte kan förklara vad det var. Lydia var lite rastlös och undrade efter 5 minuter när vi skulle åka hem. Tur att de inte förstod svenska för jag fick säga till henne många gånger att vi skulle vara där en stund. Sörens moster kom och visade ett gammalt slitet blekt kort som föreställde Sören som liten pojke, kanske 1 år. Där stod han och höll i en svart elefant i trä. En stund senare kom hon ut med denna elefanten som Sörens hållt i på bilden. Kunde inte låta bli att ta en ny bild av Sören och elefanten.
Även Esther och moster fick vara med på en bild tillsammans med elefanten.
Här har vi "Kusin Röd" tillsammans med Lydia och Sören.
Vi fick även träffa en ny kusin, Joj. Hon är dotter till Sörens morbror som kommer på bild längre ner. Hon hade en son som heter Stamp som är 12 år. Det var jätteroligt att få träffa fler släktingar denna gången som vi inte träffade förra gången vi var där. Helt plötsligt växer släkten i Thailand.
Esther och Joj trivdes bra tillsammans trots att de inte förstod ett enda ord av vad de sa till varandra. Tur att Esther är av den socialare sorten.
Joj lyckades även charma Lydia så att hon glömde att vara blyg och mammig.
Som tur var hade vi packat papper och pennor och lite andra små leksaker i en väska som underhöll tjejerna ganska länge.
Morbror Tång tillsammans med sitt barnbarn Stamp.
När jag tog det här kortet blev jag faktiskt lite rörd. Helt plötsligt kom jag på att pojken är min dotters biologiska syssling, visst är det häftigt. Vi är väldigt glada för sysslingarna Cornelia, Aderian och Edward i Sandtorp men det var roligt att få en till. Sysslingrna i Sandtorp saknar vi verkligen. Det kändes så skönt att ha dem i samma bostadskvarter som vi bodde i. Anna, deras mamma, barnens gudmor saknar vi också liksom gudfar Uffe. Hoppas ni vill komma tillbaka i sommar och uppleva lite salta västkustbad.
Sören tillsammans med moster Noi.
Innan vi skulle bli hemskjutsade av Kusin Röd så tog jag denna bild.
Ja det var ett starkt möte, hoppas det blir fler tillfällen att möta dem. Nästa gång funderar vi dock på att åka till Tyskland och hälsa på Magmamman, ja Sören kallar sin biologiska mamma för just Magmamma. Så nu har tjejerna också en Magfarmor. Dessutom en norrlandsmormor, förutom den vanliga mormor och farmor och farfar, så det krävs en och annan förklaring till både förskolepersonal och till lärarna i skolan. Vet man inte vad det betyder så kan man ju undra. Synd bara att alla bor så långt bort. Ibland kan vi bli tendens till avundsjuka på den som har både famor och mormor här i Göteborgsområdet. Men vem vet, kanske dyker det upp en Göteborgsmormor/morfar eller Göteborgsfarmor och farfar någon dag. De skulle faktiskt vara välkomna in i vår gemenskap även dem. Nu vänta sängen på en trött Ulrika

Varför vill inte alla män åka till IKEA?

Just nu har jag problem att få upp en bild här på bloggen. Någon mer som bloggar på blogspot.com som har samma problem? När jag trycker på den lilla bilden för bilder så finns inte alternativet att hämta bilder från datorn att välja på. VARFÖR?

Under jullovet började jag min plan att göra om i tjejernas rum. Ja man får inte ha saker på samma ställe för länge när man kan möblera om eller planera in en ny hylla.
I Lydias rum skall det blir ett pysselbord och då inser jag att vi behöver åka till IKEA. Min önskan är att Sören skulle tycka det är trevligt att planera detta tillsammans med mig men jag vet ju att han har andra gåvor och intressen och oftast stöttar han mig i mina förlag och kan till och med gå med på att sätta upp en av mina nya hyllideér. Ja Sören tycker jag fått "dille" på hyllor men om jag upptäckte ett behov av en ny hylla så är det svårt att lägga ifrån sig den idéen. För att komma på en bra fråga till Sören som gör att han känner glädje att få åka till IKEA tillsammans med mig bad jag mina Facebookvänner om hjälp. Jag fick ganska många svar och här nedan kan ni se vilka.





Hur ställer man frågan om att åka till IKEA, till sin man så att svaret nån gång blir positivt? Tips mottages tacksamt
 
.
Gilla ·
 
 
Ja många tips och råd fick jag så vi får väl se hur det går. Men med en veckas mental förberedelse så brukar Sören, min gentleman snällt följa med. Nu kan vi ju lämna in tjejerna på lekstället så kan vi får en timme tillsammans bara vi. Vad sägs om en kram och en kyss i hissen på IKEA, mer romantiskt än så lär det inte bli så det tar vi gärna tillvara på.
 
Nu pågår nattning av våra små prinsessor så jag skall gå och mysa med dem en stund innan de slår ihop sina små ögon.
 
Allt gott
 
Ulrika