Prinsar, prinsessor och pannkakor!

Igår hade tjejerna och jag en mysig hemmadag. De lekte ute i parken på förmiddagen och jag kunde läsa nästan en hel tidning.

Straxt innan 12 gick vi in och jag berättade för Esther att vi skulle titta på när en prins gifter sig med sin prinsessa och hon nappade direkt. Ännu mer glad blev hon när jag föreslog att vi skulle äta lunchen inne vid tv:n vid deras lilla dockbord. Medan jag gick in i köket och värmde pannkakorna hörde jag hur det lät inne i rummet och där hade hon själv släpat ut det lilla bordet och de två stolarna. Sedan åt de pannkakor och beundrade den vackra prinsessan.

Ja jag tyckte verkligen att det var en fantastiskt fint bröllop. Underbar klänning, pampig musik, ett underbart vackert och bibliskt vigseltal av biskopen.

Tyvärr Viktoria, detta slog Daniels och ditt bröllop med hästlängder.

När biskopen fogade samman brudparet med ett guldfärgat band blev det ännu tydligare vad deras vigselcermoni ville förmedla.

Nu får vi önska dem lycka till och Guds rika välsignelse över deras nyingångna förbund.

Ulrika

Hej alla blggläsare. Jag ligger lite efter med skrivandet pga städning och visningar av radhuset, men här kommer en glimt från påskafton.

På påskafton var vi bjudna på födelsedagsfes hos barnens syssling Cornelia och gudfar Uffe som fyllde år. Det blev även påskmiddagsknytis som resulterade i en härlig buffé som vi åt tillsammans. Bra ordnat Anna.

Barnen lekte och lekte med Elliot och Edit hela tiden.

Vi är så glada för att dessa små barn har funnit varandra som goda vänner liksom deras föräldrar har gjort. Det betyder mycket att vara i samma livsfas och få dela den vardagen vi just nu lever.

Elliot med sin lillasyster Edit.

Esther med sin lillasyster Lydia.

Oj vad det klättrades och åktes i rutschkanan bakom Cornelias hus.

Elliots kusin och hennes mamma hade med sin sin fina hund och naturligtvis blev Esther stormförälskad i henne. Till sin stora lycka fick hon själv gå ut med henne i koppel.

Cornelia och Uffe som fyllde år.

Både Elliot och Esther gillar att leka med djur så när de hittade Annas alla dekorationskycklingar satte de igång med rollekar och levde sig in i de små kycklingarnas värld.

När vi kom hem på kvällen hade mormor kommit för att sova över hos oss för nästa morgon åkte vi till Norrköping tillsammans. Det får ni se i nästa blogg.

Kan nämna att vi nu väntar på att få se om vi vår radhuset sålt. Sedan skall Sören få ett jobb och vi skall hitta en bra bostad. Idag fick jag bekräftelsen på att tjejerna äntligen står i dagiskö i Kungälvs kommun.

Sören och jag tittar på Hemnet varje dag och jämför och sätter plus och minus för olika ställen. Vill man bo centrat,  dvs dyrare eller kan man tänka sig att åka 1,5 mil då blir det bliigare och man har kanske råd med en framtida thailandsrsa igen. På tal om det kan jag säga att jag idag hittade världens kap. Jag är med i Fritidsresornsgruppen på Facebook och på förmiddagen kom ett meddelande med en kod som gör att man får halv priset på en thailandsresa. Nu skall vi ju inte åka nu men jag kunde inte låta bli att klicka i och de vad det skulle kosta. För två vuxna och två barn skulle 2 veckor med ett bra hotell och fruksot kosta endast 16000 kr, helt otroligt. Det är ju bara 4000 per person för både flygresa och hotell. Drömma kan man ju men just nu lever vi i en annan värld som består av husförsäljning och bostadshittande i en annan del av Sverige. Nu planerar vi för att åka ner nån gång i maj för att bara åka omkring i olika områden och känna oss för. Naturligtvis kommer vi att gå på lite visningar också. VI har hittat ett stort radhus som måste renoveras men som verkar kunna bli en höjdare men kan ni tänka er vad gatan heter?

SNORREGATAN, hur är det möjligt? Tänk er själv när man ringer en myndighet och skall bokstavera var man bor. Ja ja vi får se vad Herren har planerat för oss.

Nu skall jag gå ut i solen och promenera bort till dagis och hämta mina tjejer.

Allt gott

Ulrika

Ekumenisk långfredagsvandring med fina vårbiler!

Idag har vi varit på ekumenisk långfredagspåskvandring i Södertälje. Det var samling vid katolska kyrkan och Sten Gunnar Hedin från Pingstkyrkan hälsade välkommen innan tåget gick iväg. Det var mycket människor som kom från alla olika kyrkor. Jag tror att de utländska kyrkorna var mest representerade men jag såg en och annan prästkrage.

Esther var mycket intresserad av alla skyltarna och gick runt och kikade.

Det tog en stund innan vi kom iväg för det var ett långt tåg som vandrade över stora klaffbron i Södertälje. Vid olika ställen gjordes det korta stopp för textläsningar. Tyvärr hade de ingen högtalaranläggning med sig så vi hörde i stort sett inget av det som de läste. När vi gick genom gågatan blev det trångt och jag tror att många stannade och undrade vart alla människor kom ifrån. Slutstation var Marenplan där de hade en scen men högtalaranläggning så där hörde vi vad de sa i alla fall. Tjejerna hade inte så stor lust att stå still och lyssna så vi tittade lite på fåglarna som simmade omkring i Maren. Sedan gick vi vidare till Mc:Donalds eftersom Sören blev akut "hamburgehungrig". På hemvägen skulle  vi stanna till och handla lite på Ica Maxi så jag tyckte det var bäst att låta Sören få sin mat och tjejerna blev överlyckliga för sina pommes med ketchup. Mättta och glada lekte tjejerna och Sören utanför Maxi medan jag sprang in och pantade massor med flaskor och så köpte jag lite nya blommor inför visningen på måndag. Eftersom det var så fint väder idag tog jag en hel del kort. Några kommer här.

Sören tillsammans med sina döttrar.

Sören och Esther!

Lydia framför den stora påskbjörken. Oj vad mycket fjädrar de har satt fast i detta träd.

 Mamma och Lydia!

 Mamma med båda sina tjejer i sina nya vårjackor och kepsar.

 -Hej på dig min älskade gullunge!

 Tog detta kort uppifrån Mc: Donalds när vi satt och åt. Perfekt plats för att se och höra.

Lydia har ju haft en period när katten Edith och BäBä varit viktiga när hon skall sova. Nu har det ändrat sig och denna lilla Hello Kittydocka är SUPERVIKTIG. Den skall med överallt och naturligtvis även på denna utflykt. Nu ligger hon och sover sött i sin säng med den lilla dockan i handen.

 Tjejerna Algesund på väg till bilen.

Igår kom det massa påskkärringar hit och Esther och Lydia fick lämna godis i deras små korgar men jag är glad att hon inte tjatade på att få vara påskkärring själv. I onsdags hade de påskfest på förskolan och då hade det kommit en stor utklädd påskkärring på en kvast dit. Alla som jag träffat tyckte det var jättegulligt men jag undrar varför man inte ens nämner varför vi firar påsk. Det står i läroplanen att man skall berätta om vårt lands traditioner tex jul, påsk, midsommar mm men man berättar inte varför. När jag skulle hämta Esther frågade ena tjejen ( en jättetrevlig och supermysig fröken) om det verkligen var så att Jesus tvättade lärjungarnas fötter, för det hade Esther berätta för henne. Då fick jag tillfälle att berätta för henne vad som hände på skärtorsdagen. På förmiddagen fick jag berätta nästan samma sak för banktjänstemannen jag träffade när vi skulle ansöka om lånelöfte. Ett intresse finns hos svenska folket men även en enorm okunnighet. Då gäller det att finns med på "spelplanen" som kristen och visa vägen.

Vid sådana här tillfällen  ser jag med stor glädje tillbaka på alla påskvandringar jag fick göra med många 5.e klassare i Timrå. De kommer alltid att veta varför man firar påsk, även om de väljer att inte tro på budskapet. Det tycker jag tillhör allmänbildning. Hoppas verkligen att jag får möjlighet att jobba vidare med både jul och påskvandringar på mitt nya jobb i höst.

Väljer att avsluta med en mening jag läste på en Facebookväns (Berit Simonsson) uppdatering:

"Självklart kunde Jesus ha stigit ner från korset, det var inte spikarna som höll honom kvar där, det var kärleken till dig och mig som höll honom kvar på korset."

Tack Gud för din enorma kärlek Du har visat oss. Tack att du dog för mig och att Du har öppnat vägen till himlen för dem som vill följa Dig. Tack för att uppståndelsens kraft är verksam även idag. AMEN

God natt alla bloggvänner!

Ulrika

Mina påsktjejer!

Tiden går FORT och nu är det snart påsk. Idag skulle tjejerna ha påskfest på förskolan och vara utklädda. Eftersom jag inte är så mycket för påskkärringar och häxor så fick de se ut så här.

I morse vaknade jag i  Lydias säng där jag tillbringade de sista timmarna pga att Esther börjat drömma konstiga saker och vaknar och är orolig. Lydia hade lite tidigare kommit till vår säng så jag lade mig i undersängen och det var Esther nöjd med. När jag vaknade så låg och och drog mig någon minut innan Lydia ropade : MAMMA. När jag gick in till henne och tittade på klockan insåg jag att vi sovit ända till 8, helt otroligt. När fick jag göra de senast? VÄLBEHÖVLIGT var det i alla fall, men det gjorde att vi gick lite bråttom. Klockan 8:45 gick vi in genom grinden på förskolan så vi jobbade på bra tycker jag.

Igår hade tjejerna den längsta dagen hittills på förskolan. Jag hade ett besök på arbetsförmedlingen inbokat och även en tid på banken så jag hämtade dem kl 15:30. De hade haft det så bra så jag kommer inte ha dåligt samvete i häst när de kommer att få vara längre på förskolan. Ja på tal om det kan jag berätta att vi äntligen fått ställa oss i kö i Kungälv. Först skulle man inte få göra det innan man ha en adress inom kommunen för deras datasystem inte kan ta en annan kommunadress. Min blivande chef fick med på att använda hans adress som en c/o adress ås då gick det helt plötsligt jättebra när jag ringde kommunen.

 LYDIASMILE!

I helgen spikade vi upp "Tillsalu skylten" på vårt staket. En ganska märklig känsla faktiskt.

 Sören har gjort ett fantastiskt arbete de senaste veckorna med huset, både på utsidan och på insidan. Igår målade han plåten under fönsterena som varit väldigt avskavd redan sedan vi flyttade in för 5 år sedan.

 :MAMMA, kolla PAPPA, han är på taket, utbrast Esther

 Ja tvättat altantaket och kuporna har han också gjort.

 Avslutar med en bild på mina underbara tjejer igen. Esthers Me & I kläder köpte jag på tradera i veckan, vilka jag tryckte passade bra idag.

Nu skall jag kika igenom dagens utbud av hus och radhus i Kungälvstrakten.
Ha en bra dag.

Ulrika

Jag har fått en diakontjänst i Ytterby!

Den 24:e mars åkte jag förväntasfull med tåget till Göteborg. Sedan fick jag skjuts till Ytterby församlingshem där jag var på en spännanade intervju i två omgångar. Först fick jag träffa medarbetare och  i den andra intervjun träffade jag kyrkoherde distriktschef, kyrkonämdens och kyrkorådets ordförande. Dagen efter jag kom hem mailade jag lite följdfrågor jag kommit på och sa att de inte behövde lägga ner så stor möda på att besvara dem om de redan bestämt sig för någon annan sökande. Redan där i mailsvaret anade jag att de var intresserade av mig. Oj, vad har jag gjort, var min första tanke. Skall vi flytta dit, så långt bort?

Eftersom de nu håller på att omförhandla tjänsten och jag sagt att jag ej skriver på några anställningspapper förrän omförhandlingen är klar så har jag och resten av familjen haft lite tid att grunna och funderar på vad en flytt till västkusten skulle betyda för oss. Vi har många gånger gjort + och -listor men upplevt att +listan blev klart längre. Vi har haft 5 fantastiska år här i Sandtorp och det har varit det bästa stället jag kunnat vara mammaledig på med SÅ MYCKET TREVLIGA VÄNNER som hela vår familj fått lära känna. Vi har bott bra, barnen har haft jättefina fröknar på förskolan och vi har haft närheten till Stockholm vår underbara huvudstad. Nu får vi i stället snart lära känna Göteborg och se om det är fram eller baksidan, vad tror ni?

Den 16:e oktober träffade vi Carl-Erik Sahlberg som jobbar i S:ta Clara kyrka i Stockholm.

Han frågade hur det var med oss och Sören och jag berättade att vi båda var arbetslösa. Genast erbjöd han sig att be för oss att vi skulle få jobb och det tackade vi naturligtvis ja till. Han frågade först Sören när han ville ha ett jobb, inom 1 månad, 3 månader, 6 månader eller ett år. Sedan ställde han samma fråga till mig. Sören som kände sig mest rastlös och ville ut och jobba sa direkt: Höst 3 månader. Själv tyckte jag det lät lite kaxigt att vilja att han skulle få ett jobb så snabbt så själv svarade jag 6 månader.

Den 13:e december började Sören jobba på Astra på en visstidsanställning. Månaderna gick jag jag börjde känna mig lite rastlös och sugen på att komma ut och jobba igen. Jag har "ojat" mig för Sören men hans svar har varit: Du får ju skylla dig själv, du sa ju 6 månader. Jag mailade till Carl-Erik och berättade att Sören fått jobb men att jag började misströsta. Samma svar fick jag från honom.-Ulrika du sa ju 6 månader så lite får du hålla ut innan vi ber igen.  På lördag har det gått 6 månader och igår omförhandlades tjänsten.

Gud är en god Gud och han hör våra böner även om Han inte alltid svarar som vi tänkt.

Vi hade väl inte direkt tänkt västkusten men samtidigt varit öppna för vart Herren vill leda oss som familj.

Nu skall vi sälja huset, Sören skall leta efter ett nytt jobb i Göteborgstrakten och vi skall leta efter ett nytt boende, vilket inte är helt lätt med avståndet. Vi vill gärna bo i ett liknande område som vi gör med mycket barnfamiljer och lekområden och lite vägar, nära förskola och skola och nära mitt jobb och allmänna kommunikationer. Jag undrar verkligen vart det boendet finns???? Någon som vet?

Jag läser hemnet och platsjournalen OFTA men jag skulle ju vilja åka omkring i områdena med någon som bor där. Sedan planerar jag att åka ner och göra studiebesök på de olika förskolorna för tjejerna skall få bästa möjliga förskola.

I fredags berättade jag för Esther att vi skall flytta när vi låg och morgongosade i sängen och jag hade hennes fulla uppmärksamhet. Hennes första reaktion var: Men mamma, mina filmer och min bamsetandkräm.

Jag har nu försökt berätta att vi skall packa ner ALLT och ta med och att hon och Lydia skall få ett nytt rum att ställa sin saker och sin säng i. Vad hon förstår vet jag inte men funderar gör hon sannerligen.

Jag skall alltså jobba barn och familjediakon. Ha ansvar för öppna förskolans arbete, en grupp för låg och mellanstadiebarn, skolarbete och utvecklade av familjearbetet och samarbetet med kommunens familjecentral. Allt detta skall ske i Kungälv/Ytterby församling med placering i Ytterby.

Det ligger 2 mil från Göteborg och vill ni hälsa på så går tåget från Göteborg till Ytterby på 17 minuter. Jag kan meddela adressen sedan när vi vet.

Just nu är tjejerna inne i en "tillsammansperiod" och det är så mysigt. Här läser Esther godnattsaga för sin lillasyster som njuter av att få komma upp i systers våningssäng och ligga och småmysa med henne.

Lydias senaste lycka heter MIN CYKEL. Igår ville hon cykla till dagis vilket hon inte fick. Det resulterade i att hon blev så arg att hon skrek från att vi gick hemifrån till att vi gick in på dagis. Mormor, det var en MYCKET LYCKAD present som hon fick lite för tidigt.

Något annan som tjejerna gillar att göra är att spela spel. Här bygger Esther Lusen.

En dag när jag kom upp så hittade jag dem så här. Esther förklarade och förklarade för Lydia hur hon skulle göra som var störtnöjd med att få vara med.

Det var dock inte alltid så lätt att få dit alla ben och annat.

Sina filmer älskar Esther och naturligtvis skall vi packa ner alla och ta med när vi flyttar. Annat man kan göra med dem är att bygga torn.

Nu skall jag snart springa och hämta mina små älsklingar på dagis.

Allt gott

Ulrika

Han kan om han vill!

Tiden rullar på och ibland händer inget och ibland kan mycket hända på väldigt kort tid.

Idag har Esther varit på 4-årsklas hos sin kompis Ines som bor på samma gata som oss.

Lydia och jag har varit och handlat tillsammans vilket var väldigt trevligt. Vi "lullade" omkring på Kappahl och provade sommarkepsar och handlade sedan lite på Coop innan vi åkte hem. Väl hemma så tog pappa över bilen och tvättade den riktigt ren för första gången på länge. Esther var då ute och lekte med två av sina tjejkompisar på gatan. De var i parken, cyklade, gjorde geggamoja och gick med sina paraplyer.

Efter 3 timmars lek ute gick de in till en av de andra tjejerna där Sören fick hämta henne när det var dags för middag. 

Hemma pågår renovering. Firman som gör jobbet hade lovat att fixa allt på tre dagar, VILKET SKÄMT, ha ha. Första dagen rev de tapeter och målade, vilket tog några timmar. Dagen efter var de här två timmar. Tredje dagen kom de inte alls. Fjärde dagen skyndade jag mig upp på morgonen för att vara klar kl 7:30 då de skulle komma men de kom kl 13:30. Vi hade STORA planer att fixa till här hemma under helgen men så blev det alltså INTE. Det ser ut som det brukar vid renovering, dvs massor med skärp och damm överallt. Luckorna i köket är inlämnade på sprutlackering och det skulle ta en vecka så jag förväntar mig att få dem senast på tisdag. Att vara i köket och se hur stökigt det är i hyllorna har åtminstone resulterat i att jag storstädad och slängt bland alla torrvaror. Ja, jag kan ha kvar något paket med tex bönor från 2009 men Sören han har kvar en hel del såser, soppor och annat från 1994, de ni! Den som spar han har.

Esther på väg till kalaset.

Igår gjorde vi en familjeutflykt till Bauhaus där vi köpte tre nya dörrar till nedervåningen. Vi hade tänkt att ta de billigaste som är helt släta för 299 kr men det var beställningsvara med 6 veckors leveranstid så vi valde de i nästa prisklass med speglar och det blev verkligen jättesnyggt. På kvällen blev vi bjudna på middag hos Linda och Lasse vilket vi uppskattade MYCKET. Barnen lekte så bra tillsammans och det var så trevligt att få lite "vuxenprat" där samtalen mest handlade om husbygge och tomtpriser. Oj vilka skillnader det är på tomter i olika landskap i vårt avlånga land.

I morse hängde Sören upp dörrarna men först trodde han inte att det skulle  gå eftersom de hade olika "fattning". Då trodde vi att det skulle blir en ny tripp till Bauhaus för att lämna tillbaka tre dörrar. Sören ringde affären som bekräftade att vi hade den gamla "fattningen" och dörrarna vi köpt de nya. Som tur är har jag en smart man med STORT tålamod så efter lite pyssel och knåp som fixade han så de gick att hänga upp ändå. Tur att han inte litade på killen i affären och åkte och hämtad en släpvagn för att köra tillbaka dörrarna.
Under veckan har Sören även målat alla golvlister i köket och väggen bakom och i går morse satte han dem på plats.  Höll nästan på att glömma att berätta att han även fått upp dörrfodret i vårt sovrum som han tapetserade i juli förra sommaren. HAN KAN OM HAN VILL min älskade Sören!

Nu väntar en vecka med med många telefonsamtal till diverse ställen så jag hoppas verkligen att tjejerna kommer att vara friska så de kan gå till dagis. Är de hemma är det inte många viktiga samtal jag kan ringa. Har försökt ringa på ett jobb med Lydia pusslade vid bordet men det blev inte lyckat eftersom pusslandet pågick under en mycket kort tid och sedan kallade hon på min uppmärksamhet VÄLDIGT HÖGLJUTT.

Nu skall jag fortsätta med lite annat här hemma. Önskar er en trevlig ny vecka.

Ulrika